Fick en kommentar från signaturen Alex:

”Jag tänkte över ditt inlägg över att vara ”mediahora”.
Att du vill syssla med seriös journalistik tar jag som givet
efter att ha läst dina krönikor.
Den uppenbara frågar är: Varför du säljer dig billigt till Aftonbladet?
Varför inte sikta på DN, SVD eller någon tidning som ägnar sig åt nyheter
som påverkar människor liv och inte sensationer som
”Martin expeleta’s hund blev knullad av en björn”.

Först,
jag säljer mig inte billigt till Aftonbladet.
Jag säljer mig dyrt.

Och till skillnad från den som sitter
inne på redaktionen,
säljer jag inte min arbetskraft till tidningen.

Jag säljer mina texter.
Ingen säger åt mig vad jag ska skriva om.
Jag äger mina ord, mina åsikter och min tid.

Jag älskar att jobba för Aftonbladet.
Kan faktiskt inte tänka mig en bättre arbetsgivare.

Var skulle jag ha sån frihet?

DN? Tror du att DN skulle vilja ha min blogg?
Kan du tänka dig att DN skulle puffa för den
på sin förstasida?

Vad tror du fisförnäma SvD skulle säga om mitt språk?
Ha ha!

Nä, jag stannar där jag är. Så länge det går.

Jag tjänar just nu mer än de allra flesta
svenska journalisterna (delvis tack vare AB),
men jobbar mycket mindre.

Det tillåter mig att göra andra spännande projekt,
som till exempel en dokumentär i Colombia,
eller skriva bok, eller gratisjobba för journalistfacket
i Córdoba.

Jag kan resa när jag vill, vart jag vill
och stanna hur länge jag vill.
Är inte knuten till någon plats, jag är fri som en fågel.

Har du någon som erbjuder något bättre,
hojta till.

Då återstår bara det här med ”seriös journalistik”.

Jag vet inte riktigt vad du menar med seriös journalistik
som förändrar människors liv.

På vilket sätt har DN förändrat ditt liv?

Men låt mig säga såhär:

Under mina somrar på Norrbottens-Kuriren
publicerade jag artikelserier om både
den etniska diskrimineringen och dammsäkerheten.
Jag jobbade röven av mig och artiklarna
publicerades under en hel vecka.

Förändrades något av mitt grävande?
Nej, inte ett skit.

Förra sommaren däremot skickade Aftonbladet mig till
Gysinge, där jag drog av mig tröjan och stod
ut 10 minuter bland myggen.
Artikeln ledde till att området besprutades från mygg och
människorna där fick ett drägligt liv.

Jag förmodar att det första klassas som seriös journalistik.
Men det var det andra som förändrade något.

Visst, mycket av det som skrivs i Aftonbladet
har jag väldigt svårt att stå för.
Men det behöver jag ju inte heller.

Men Aftonbladet är också en komplex tidning.
Den har Sveriges bästa kultursida,
sporten är helt outstanding, likaså bilbilagan.

För att inte tala om när det verkligen
händer något.
Då är tidningen i särklass bäst i Sverige.

Under jordbävningen i Chile var jag enda
svenska journalisten på plats.

DNs korrespondent rapporterade från Mexico.
Ekots Lars Palmgren, som befann sig i norra
Chile när jordbävningen inträffade,
verkar ha tagit cykeln ner till katastrofområdet –
för när jag var tillbaka i Argentina
hade han ännu inte kommit ner.

Sånt funkar uppenbarligen på Ekot.
Sånt funkar också på DN.
Men det funkar inte på Aftonbladet.

Så, är verkligen Aftonbladet en skittidning?
Nej, det tycker jag inte.

Förresten, en liten hemlis –
vet du var jag absolut skulle vilja jobba någon gång?

Den enda redaktionen som jag faktiskt ansträngt mig
för att få jobb på?

Aftonbladets bilaga ”Härligt hemma”.

Jag skojar inte.
Jag har försökt två år i rad, men alltid fått nobben.

Men jag kommer att insistera.
En del i myspys-bilagan handlar alltid om ”livsöden” –
vanliga människor som är med om ovanliga saker.

Att få söka upp det som jag anser vara spännande livsöden,
och få tid och utrymme, även språkligt, att berätta om dem –
det skulle jag älska att få göra någon sommar.