Ibland får jag mejl från journaliststudenter.

De verkar gillar mitt liv och undrar hur jag gick
till väga för att få till det så snyggt:

Leva i Latinamerika och tjäna pengar i Sverige.

De är sugna på att testa samma sak – ja, åtminstone
resa runt länge och frilansa för svenska medier –
och ber om tips.

Jag har aldrig ett riktigt bra svar på det,
tror inte jag är ett så bra typexempel trots att
jag har hållit på med det här ganska länge.

Vissa saker är självklara, andra kan jag kanske lära ut,
men vissa saker går inte att lära sig.

Men jag ska försöka:

1) Låt dig inte nedslås av ett, tio eller hundra nej.
Du är totalt ointressant för de allra flesta tidningarna.
Har du tur får du ett nej, oftast svarar de inte ens.
Det betyder inte att din artikel är dålig (vilket den iofs ofta är).
De läser den inte ens.

2) Lär dig att skriva bra. Som rookie måste du skriva dubbelt så bra
artiklar som en etablerad journalist för att få något publicerat.
När du väl är etablerad kan du skriva hur illa du vill.
Då blir kraven absurt låga.

3) Glöm dina utrikeskorre-drömmar.
Du kommer inte få bevaka valet i Ecuador, eller skriva om
de politiska omvälvningarna i Bolivia.
De flesta medierna skiter fullständigt i vad som händer i Latinamerika,
annars har de redan nyhetsbyråerna för att täcka det.

4) Gör en lista på medier (radio, tidningar, tidsskrifter, magasin, branschtidningar, osv.)
som kan tänkas vara intresserad av någon typ av
nyheter.
Stryk nu alla som du fantiserar om att skriva för (DN, SvD, Aftonbladet, osv).

5) Svenska medier är totalt förutsägbara.
De älskar att förmedla schablonbilder.
Så vinkla artiklarna så att länderna framstår antingen som bananrepubliker
eller exotiska smultronställen.
Sånt älskar svensk media.

6) Sätt dig in i svenska läsares huvud.
De vill inte veta sanningen, de vill få sina fördomar bekräftade.
När de läst färdigt en text om Latinamerika vill de antingen känna
“Åh, vad bra vi har det i Sverige!” eller
“Åh, vad tråkigt det är i Sverige!”

7) Ljug inte, det behövs inte. Verkligheten är ändå tillräckligt elastisk.
Även de mest etablerade utrikeskorrespondenterna tänjer på gränserna.
Ibland till oanade gränser.
DN hade till exempel Nathan Sachar många år utstationerad i Buenos Aires.
Och jag lovar er: det är den sämsta och mest vinklade rapporteringen jag varit med om.

8) Behärska flera format, åtminstone två: tidningar och radio. Då har du fler möjligheter.

9) Ska du vara på resande fot hör av dig till P3 Planet.
Det är SRs reseprogram och ett perfekt avstamp i din journalistkarriär.

10) Leta upp bra historier, inte bra nyheter.
Det gör du inte genom att läsa lokala tidningen.
Prata med folk, umgås inte med svennar eller europeer.
Beblanda dig.
Men du kommer ändå alltid vara en gringo,
ett hinder som kommer att följa dig under hela din vistelse i Latinamerika.

Avslutningsvis:

Ert största hinder kommer inte att vara språket,
det kommer inte heller att vara den ljusa dammtussen ni
har på huvudet och som är omöjlig att kamouflera.
Det finns en sak som jag inte kan förmedla och ni svåreligen
kan skaffa er och som egentligen är det viktigaste kapitalet
för en journalist:

Ett bra kontaktnät.

Jag har levt här i 15 år. Men i mitt fall, har jag även fuskat.
Jag har ärvt mitt.
Generationer av Ezpeleta har gjort det möjligt för mig att komma
i kontakt med rätt personer i vilket land som helst.
I Latinamerika är det avgörande att vara vän, till en vän,
till en vän för att rätt dörr ska öppnas.
Med ett bra kontaktnät är Latinamerika liten som en näsduk.

Så mitt sista tips blir:

Ha en ordentlig buffert, res och skriv för att det är kul –
har ni turen att bli publicerade se det som en bonus,
inte som ert levebröd.

PS. Det är många av de här tipsen som jag själv inte följt.
För till skillnad från er, är jag ganska ointresserad av
att rapportera om Latinamerika för svenska medier.