I natt var jag med om en
magisk händelse.

Plötsligt var allt så tydligt.
Alla samband uppenbarade sig,
klart och tydligt.

Meningen med Livet.
Med mitt liv.

Vägen till lyckan var
utmärkt med brödsmulor,
tydliga i månljuset.

Jag ville inte somna,
var rädd att bryta förtrollningen,
den provisoriska insikten.

Trots att det hängde blytyngder
på ögonlocken, ville jag inte
somna.

Tänk om jag vaknade och allt
var borta!

Om fåglarna varit framme och
ätit på min stig!

Men nej.
Vägen är lika upplyst som i natt.

Jag är lugn. Trygg. Harmonisk.
Det kommer att gå bra för mig.
Så jävla bra.