Livet är förunderligt.
Så fullt av överraskningar.

Nu har jag tittat på materialet
som min före detta skickade.

Och visst har jag en son som jag aldrig träffat.
Nu vet jag det.

När jag tittade på materialet,
behövde jag bara några sekunder
för att känna igen mitt eget blod.

Kanske svårt att förstå för er som aldrig träffat mig,
ni andra kommer förstå att det inte behövs
något faderskapstest.

Wally – så heter han tydligen- är våldsamt lik mig.
Han är ju jag, för typ 17 år sen.

Utseendet, de manliga ansiktsuttrycken,
de yviga gesterna och det böljande kroppsspråket.
Vi verkar till och med
ha liknande intressen!

Visst märks min frånvaro, som min
före detta väl påpekar –
han har uppenbarligen inte haft
manliga förebilder att tillgå.

Men vad fan, man tycker inte
mindre om sina barn bara för att
de är lite maricas!

Så här presenterar jag min son för er.
Min äldsta son. Wally Ezpeleta.
Jag spricker av stolthet!