Första svårigheten i SD-debatten
är att avgöra vem som är geten.

Som ni redan vet har jag hembiträde.
Rosita.
Hon bor hos mig sen hon blev utslängd från sitt hus.
Hon skämmer bort mig, mina barn och mina hundar.
Imorse när jag kom hem efter tre månader i Sverige var huset skinande rent.
Hundarna var mulliga och såg lyckliga ut.

Men jag märkte att allt stod inte rätt till.
Rosita var alldeles för tyst.
Det var inte ett bra tecken.
Efter någon timme bad hon få prata med mig.
Vi satte oss ute.

– Vad är det, Rosita.

– Jag har syndat.

Åh fan.
Hon har knullat, tänkte jag instinktivt.
Äntligen.
Men varför skulle hon berätta det för mig?
Nä. Det var något annat.

– Vad har du gjort, undrade jag.

– Kommer ni (japp, hon niar mig) ihåg
asken där ni samlade mynt?

– Ja.

– Jag tog pengarna. Jag hade inte en peso och var hungrig.

– Men Rosita, det är inget problem.
Klart du skulle ta pengarna.

– Men det var inte enda synden.

– Få höra

– Jag hade så dåligt med pengar att jag köpte grönsaker
hos Juan och skrev upp det på dig.

– Skärp dig. Är det här nivån på dina synder?

– Vänta, jag har faktiskt en till.

– Vad har du gjort?

– Det var under VM…

(Tystnad)

– … mina nerver…

(Tystnad. Rosita tittar ner i marken.)

– … det blev för mycket…

– Vad gjorde du??

– … jag drack upp hela din flaska Fernet.

Nu på söndag kl 18 går min P3 Dokumentär Världen om Farc-gerillan i Colombia.

Jag är tillbaka!

I Argentina och på bloggen.

Nu kör vi hårt en säsong till, ok?

Dagens krönika i Aftonbladet, kan ni läsa här