Den latinamerikanska vänsteraktivisten
drömmer om att vara Che Guevara,
lyssnar på Silvio Rodriguez
och läser Eduardo Galeano.

Den latinamerikanska marxismens heliga treenighet.

Den uruguayanske författaren,
har skrivit en bok, vars läsning
får betraktas som obligatorisk läsning
för den som aspirerar till den smickrande titeln
”Årets vänsterintellektuella latinamerikan”:

”Latinamerikas öppna ådror”,
är det mest kompletta uppslagsverket
i imperialistisk utsugning som skrivits –
en genomgång av 500 år av förtryck.

”Jag skriver för dem som inte kan läsa mig:
de därnere, de som sedan sekler tillbaka väntar
sist i kön till historien, de som inte kan läsa
eller inte har något att läsa.” E Galeano.

Idag läser jag i Aftonbladet att Galeano
tilldelats årets Dagermanspris.

Och jag firar, såklart,
med en Silvio Rodriguez-låt.