Jag litar inte på människor som
inte sover siesta.
Som tar viktiga beslut utan att
ha sovit middag.

Hur trovärdig är en sån människa?
Som lever i dvala, med spelad skärpa.
En adhd-zombie.

Hur kan man lämna sina barn till
någon med kronisk sömnbrist?
Hur kan man ge körkort till någon
som trycker ner gasen på morgongen
och inte släpper på den förrän på kvällen?

Siestan är den latinska världens
andliga testamente till mänskligheten.
Men den slog aldrig rot i Sverige,
trots skickliga lobbyister som
Skalman.

Och resultatet är förödande:
Höga ohälsotal, sjukskrivningar
och inte minst – dåligt sexliv.

I Argentina har vi till exempel
en sexuell mirakelkur:

El polvo siestero.
Siestapulvret.

Polvo betyder pulver, men också sats (i sexuell betydelse).

”Nos echamos un polvo” (Vi hällde i ett pulver)
betyder alltså att man haft sex.

Det här kanske hjälper er att förstå
det gamla argentinska skämtet:

”Kvinnor är som tvättmaskiner.
De är fyrkantiga, har ett hål i mitten
och om du häller i dem ett pulver,
så tvättar de dina kläder.”

Men om vi återgår till siestapulvret.
Hur kan någon motsätta sig att man
avbryter arbetsdagen för lite sex
och sömn?

Efter arbetsdagen orkar man ju
ofta inte, eller hur?

Hur är våra prioriteringar egentligen?
Det här säger ju lite om hur snedvridet
vårt samhälle är:
Jobba hårt och ha sex sen, om du orkar.
Borde det inte vara tvärtom?

Jag har svårt att lita på människor och samhällen
som gör sådana här skumma prioriteringar. 

Och i Sveriges fall kan jag bara beklaga att
fördomarna gjort att ännu ett av mångkulturens
många vackra frukter ruttnat på marken.