Erik de la Reguera
av
Jag har bott 15 år i Argentina,
och jag har tröttnat på att läsa usla reportage om Argentina
och Latinamerika.
Skrivna av okunniga eller ointresserade reportrar,
mer benägna av att bekräfta alla sina fördomar än av att förstå de
fenomen som de säger sig beskriva.
Lågvattenmärket var nog DNs Nathan Shachar. Lat och arrogant. Eftersom Nathan visste på förhand hur och varför saker inträffade, behövde han inte ens åka till platsen i fråga. Oftast nöjde han sig med att sitta kvar i Buenos Aires och prata med människor som bekräftade det han visste sen tidigare.
Det är synd att under de omvälvande åren i början på 2000-talet då kontinenten övergav den nyliberala ordningen (eller oordning kanske man ska säga), var många svenskar tvungna att läsa Nathans föraktfulla och patetiska skildring.
Därför var det en enorm lättnad när han lämnade sitt uppdrag i Latinamerika och blev ersatt av Erik de la Reguera.
Erik är riktigt bra. Han är intresserad, driven, försöker förstå och förmedla, går på djupet och intervjuar inte bara experter med Harvard-diplom, utan vanligt folk – bönder, ursprungsbefolkning, sociala organisationer, osv.
Och framförallt, han har inte den där förbannade svenska arrogansen, som leder till antingen föraktfulla eller exotiserande betraktelser.
Lågvattenmärket var nog DNs Nathan Shachar. Lat och arrogant. Eftersom Nathan visste på förhand hur och varför saker inträffade, behövde han inte ens åka till platsen i fråga. Oftast nöjde han sig med att sitta kvar i Buenos Aires och prata med människor som bekräftade det han visste sen tidigare.
Det är synd att under de omvälvande åren i början på 2000-talet då kontinenten övergav den nyliberala ordningen (eller oordning kanske man ska säga), var många svenskar tvungna att läsa Nathans föraktfulla och patetiska skildring.
Därför var det en enorm lättnad när han lämnade sitt uppdrag i Latinamerika och blev ersatt av Erik de la Reguera.
Erik är riktigt bra. Han är intresserad, driven, försöker förstå och förmedla, går på djupet och intervjuar inte bara experter med Harvard-diplom, utan vanligt folk – bönder, ursprungsbefolkning, sociala organisationer, osv.
Och framförallt, han har inte den där förbannade svenska arrogansen, som leder till antingen föraktfulla eller exotiserande betraktelser.