Om hela världen parade ihop sig
samtidigt.

Om alla Han runt om i världen
bjöd upp alla Henne utspridda
över kontinenterna.

Och Gud tryckte hårt på jordskorpan
med sin stora tumme, så att den blev
platt som ett dansgolv.

Och knöt fast regnet på molnen
så att det hängde som tunna,
finstämda fiolsträngar som låter sig spelas av vinden

Och himlavalvet var en enda stor
resonanslåda så att alla,
samtidigt, kunde höra när Gud började
gråta med sin sorgsna bandoneon.

Under tre minuter skulle då hela
världen dansa tango samtidigt.

Några närmare, några mer barfota, några hungrigare,
men alla kroppar i hela världen, samtidigt,
skulle röra sig i takt till Guds snyftningar.

Bara tre minuter. Det räcker för att göra ett mirakel.

För det fantastiska, det ofattbara,
är att inget par skulle ha dansat likadant
som ett annat par.

I tangon, som i livet, är möjligheterna
att kombinera sensualiteten oändliga.

Därför älskar jag tangon.