Skönhet är ett kapital. Ett mäktigt kapital. 
Den erigerar inte bara våra kön,
det är inte bara kärlekens ”Sesam, öppna dig”,
som får underliven att mullra, benen att
säras och grottan full med skatter att öppnas
på vid gavel.
 
Den ger också förmåner och privilegier,
den ger bättre arbeten och högre lön,
den gör vår karriärstrappa brantare och
med färre trappsteg.
 
Men det är också ett märkligt kapital.
Man kan inte arbeta till sig det. Man kan inte spara sig vacker.
Man kan inte gå på Komvux och läsa upp sin ljusa dammtuss
på huvudet, eller spara till sig ett vackert mörkt ögonpar.
Det finns ingen aktiekurs för en liten uppåtnäsa eller en
utbildning som räddar oss från att ha två små, intetsägande, blåa ögon.
 
Det är inte rättvist, såklart.
Och därför bör skönhet beskattas.
Det kan man göra med en vanlig, klassisk förmögenhetsskatt.
 
För det finns en naturlig, ärvd skönhet.
En lyckosam genetisk sammansättning, som överensstämmer
med rådande skönhetsideal.
Det är skönhetens taxeringsvärde.
 
Den skönheten kan modifieras i viss mån.
Men många timmar på gym, med smink, kläder 
botox eller silikon.
Det är skönhetens marknadsvärde.
 
Det är då fullt möjligt – och rättvist – att införa
en förmögenhetsskatt på vår skönhet, utifrån taxeringsvärdet.
 
Eftersom man inte beskattar marknadsvärdet,
kan man säkert få med borgarna i det här förslaget.
Man ska också kunna göra avdrag på skönhetsfrämjande
ingrepp.
Som Anders Borg uttryckte det: Varför ska man straffa
dom som ansträngt sig extra?
 
Men förslaget lämnar inte heller de rödgröna utanför.
Eftersom det finns många som ser sina karriärsmöjligheter
begränsade pga sina estetiska tillkortakommanden,
så kan man införa ett bidragssystem för miffon och
andra objektivt fula människor.
Dessutom, med mer pengar i fickan blir vi alla
lite vackrare.

Inför förmögenhetsskatt på skönhet –
för ett vackert Sverige med vackra svenskar.