Äntligen känns den gamla barnramsan relevant.

García Marquez skulle förmodligen kallat det för en
krönika om en förebådad skandal.

För om man nu ska skriva en biografi om kungen –
och nu menar jag en riktig biografi, inte de
rövslickande varianter som publicerats tidigare,
hur kan man låta bli att nämna kungens sexliv?

Det vore som att skriva en biografi om
Al Capone och inte nämna morden.

Det handlar faktiskt om en notorisk och
osedvanlig, gubbsjuk kåtbock som vecka efter
vecka hyrde in sig i illegala nattklubbar
för att äta och festa med polarna och få
unga tjejer serverade till kaffet.

Visst, ni kan hävda att det inte är så farligt.
Att vi ska låta honom vara ifred.
Men var då konsekventa:
Ge alla maktmissbrukande, gubbsjuka kåtbockar
amnesti. Döm inte männen som åker på
sexresor till Thailand, var inte hårda mot affärsmännen
som förhandlar till sig sex med falska löften om
kontrakt och jobb.
Sänk den moraliska ribban till kungens nivå.

Om ni tycker, som kungen, att vi ska vända blad
och lämna det förflutna bakom oss – var rättvisa
och döm alla lika.
 
Om det inte är så farligt att besöka nattklubbar
under OS, där kungen är på jobb som Sveriges främsta
representant, var lika barmhärtiga mot de svenska
idrottsmän som tvingats åka hem från internationella
tävlingar, med svansen mellan benen, för att de
(efter att de tävlat färdigt) besökt krogar.
De har nämligen betraktats som ovärdiga
representanter för Sverige och dåliga förebilder.

Naturligtvis ska vi då också be Björn Rosengren
om ursäkt – ni vet, gamla TCO-chefen – som fick
lämna sin post efter ett besök i nattklubben Tabu.

Tro nu inte att jag är en skadeglad republikan
som slickar mig om munnen med de nya uppgifterna.
Så är det inte. 
Republikanerna har starka och principiella argument
mot monarkin – en dekadent makt- och sexmissbrukande
monark är faktiskt bara en bagatell i sammanhanget.

Tuffare blir det däremot nu för monarkins vänner,
som tjatat och köttat på med sitt enda argument:
Kungen är ett bra varumärke för Sverige.

De måste sätta sig ner och klura på nya argument,
för aldrig, aldrig mer kommer de kunna använda
det goda varumärket som argument.

Idag representerar till och med en Bofors-kanon
landet bättre än kungen.

Ett svenskt varumärke – snart också som frimärke?