Min dotter dansar tango som en gudinna,
som ännu ej upptäckt sitt himmelska ursprung.

Hon kan egentligen inte dansa tango.
Hon har ju aldrig gjort det.
Men hon är fantastisk på att låta sig föras –
hon tolkar varje rörelse, lyhört och vaket.

Hon har en naturlig följsamhet från generationer
av kvinnlig underkastelse och lydnad,
samtidigt som hon har en stolt hållning hos
någon som upptäckt sin feminina värdighet och aldrig
kommer att ge upp den igen.

Problemet är att hon inte vill dansa tango.
Hon vill inte göra det hon är gjord för att göra.
Jag har bönat och bett och bjudit henne att gå med
mig på danslektioner.
-Ingen i min ålder dansar tango, säger hon.

Det är frustrerande. Att dansa med en kudde när
jag har en oslipad diamant som förlorar tiden
framför datorn.
Dessutom vet jag att hon skulle älska det,
om hon bara gav det en chans.

Då slog det mig. Lösningen kom som en klar strimma ljus.

– Om jag betalar dig för att dansa, går du med på det?
– Ok, men jag tar 12 pesos (20 spänn) i timmen.
– Deal.

Det är en utmärkt investering för mig.
Jag får en danspartner och hon får betalt för att lära
sig världens vackraste dans.
Dessutom kommer vi ha något nytt gemensamt,
något som enar oss (vilket fan inte är lätt att hitta
med en 13-årig tjej!) och hon har något att göra under sommarlovet.

Nu kommer det inte att saknas någon som vill dra
mig i öronen och säga att det inte är bra att muta
barn. Någon som vill göra en principfråga av det här.

Skitsnack! Klart man kan och bör ibland muta ungarna. 
Jag tror barnuppfostran är som politiken, en blandning
av principer och pragmatiska lösningar.
Vi förhandlar med våra barn, vi ger och tar, vi bluffar och synar.
Det hör till spelet.

I det här fallet har min dotter ett fantastiskt förhandlingsläge.
Hon vet att hon har en desperat pappa, som går omkring
ensam i huset och dansar med kuddar i brist på partner.
Och hon vet att hon är bra.

På Facebook fick hon frågan
”Om din pappa hade en tidning, vad skulle han skriva om dig?”
Hon svarade att jag skulle skriva att hon är duktig på tango.

Hon hade kunnat ta det dubbla och jag hade accepterat.
Lyckligtvis är hon fortfarande för liten och korkad för att förstå det.
Och när hon är tillräckligt gammal för att förstå
kommer hon ändå vilja dansa gratis.
För så är tangon.
En drog.
Jag är bara en dealer. Som bjuder på första dosen.
Snart kommer hon komma och be om mer.
Med desperation i blicken, kommer hon att klia sig i armvecket
och slå fiktiva flugor mot halsen och be mig por favor att dansa med
henne.
Vilket jag naturligtvis kommer att göra. Gratis.
Jag är ju trots allt hennes pappa. En tangosjuk pappa.