Den smyger sig på, ångesten.
När jag satt på bussen till Córdoba inatt
kände jag pistolröret mot ryggen.
Hur jag än vände på mig,
kände jag ett tydligt tryck strax till
vänster om ryggraden, i hjärthöjd,
precis där rånaren haft pistolen.

Försöker tänka att det inte är så farligt,
att allt är över, att det kunde varit mycket värre.
Men hjärtat slår ändå fort och jag får svårt att andas.

Igår gjorde vi polisanmälan.
En formalitet. Konstapeln knappade in berättelsen på datorn.
Lite ointresserad.
Jag märkte att jag inte minns nästan något från rånet.
Det är normalt, det är nervositeten, sa polisen.
Vet inte hur länge allt varade, hur rånarna såg ut.

Jag minns tydligt den stora silverfärgade
pistolen som den andre rånaren tryckte mot
huvudet på en av restauranggästerna.
Minns också tanten som inte ville ge
rånarna alla pengarna.
Hon gav dom en sedel i taget och de
blev mer och mer nervösa.
Jag minns egentligen inte tanten,
minns hennes svarta plånbok, minns att
jag såg att hon hade mer pengar kvar.
Och jag tänkte:
Helvete, ge dem allt!
När rånaren bakom mig blev nervös
kände jag hur han tryckte pistolen
hårdare mot min rygg.
Han gjorde det nog omedvetet, var nog själv ganska nervös.
Minns tydligt känslan när han la handen
på min axel och sa: Var lugn, dig ska vi inte skjuta.
Minns att jag blev lugn, då.
Behövde höra det, tyckte nästan att hans röst blev
mjukare. Som om han brydde sig om mig.
Det gjorde han nog inte. Han var nog bara rädd
att jag skulle försöka mig på något, spela hjälte.
Den tanken slog mig aldrig, lyckligtvis.

Jag försökte tänka positivt.
Jag vet att rent statistiskt är risken liten
att de dödar någon. De ville bara ha pengarna.
Tänka positivt.
Mindes att jag läst att Buenos Aires har samma
mordindex som Geneve. 6 per 100.000 invånare.
Men det är klart, även i Geneve kan man bli
skjuten i ryggen.
Minns att C. var så lugn, hon såg sammanbiten
men lugn ut. Hon tyckte det var jobbigast
att jag hade en pistol riktad mot mig hela tiden.
Det har gått tre dagar nu,
vi får se hur länge pistolen kommer att
vara riktad mot min rygg, strax till vänster
om ryggraden, i hjärthöjd.