Ar ute pa landet for att fira nyar, kunde anda inte halla

mig helt fran datorn. Upptacker att jag ar helt nerbombad

med mail. Politiskt Inkorrekt har hedrat mig med annu en

artikel, och 140 fina julhalsningar fran lasarna.

Jag fragade min flickvan haromdagen om hon tyckte

det var jobbigt att lasa sa manga negativa/hatiska

kommentarer om mig.

Nej, man blir hardad, sa hon.

Sa ar det. Det ar en marklig kansla,

man blir inte arg, inte upprord, inte ledsen,

inte foraktfull, numera blir jag inte ens road.

Vi pratar forbi varandra, vi ser helt olika saker,

tolkar i diametralt motsatt riktning.

Det finns ingen motespunkt, ingentans dar jag

kan kanna ”harifran kan vi borja bygga”.

Det ar ett skyttegravskrig, massa ord som skickas

fram och tillbaka men som inte landar, som har

en avsandare men ingen som ar villig att ta

emot dem.

Jag kanner mig kall. Tom. Uppgiven.

Det ar inte ett bra satt att sluta ett ar pa.

Men anda:

Gott nytt ar. Aven till mina argaste lasare.