Vi har precis blivit rånade.
Mitt under middagen i en restaurang
i Buenos Aires.
Plötsligt kände jag något hårt mot ryggen.
Lite irriterad försökte jag vända mig om.
En röst väste:
– Det är ett rån, ge mig pengarna.
Annars dödar jag dig.
Jag höll på att hälla ut vinet.
C, som satt mitt emot, förstod inte först
vad som hände.
Hon trodde att det var någon som kommit
in för att sälja något.
Jag öppnade upp min plånbok och räckte
över alla pengar.
Jag sa åt honom att lugna ner sig,
han höll pistolen mot hjärtat.
C. gav honom alla sina pengar.
Först då märkte jag att han inte var
ensam. En kompanjon började gå runt
vid alla bord. Han var nervös.
Höll handen i byxorna, där han hade pistolen.
– Skynda dig, för i helvete.
En annan kund som fingrade för länge i fickan
fick en pistol mot huvudet.
Mannen bakom mig fortsatte att trycka pistolen
mot min rygg.
Han klappade mig lätt på axeln:
– Var lugn, så kommer det inte att hända
dig något.
Det kändes som i en film, overkligt.
En som viftade med sin stora silverfärgade pistol.
Den andra som tryckte sin mot min rygg.
Tänkte just då att det var otur att han
höll den i hjärtats riktning. Om han skulle
få för sig att skjuta skulle nog mina chanser
att överleva vara små.
Men han sköt inte.
När de var färdiga, gick de lugnt ut från restaurangen.
Det är faktiskt första gången jag blir rånad,
under mina 15 år i Argentina.
Nu ska jag ta en sömntablett och försöka sova.