De här snubbarna brukar köra omkring
här i kvarteret.
”Kuk i chef” står det på bilen.
Jag undrar vad företaget eller organisationen
ägnar sig åt?
De har kontor i närheten, tror jag ska gå och fråga.
Jag förmodar att det är en militant
fackföreningsrörelse –
typ argentinska syndikalister.

Visst spelar storleken roll. Även när det gäller julen.
Den svenska julen är både för lång och har en alldeles för stor omkrets.
Dessutom rör den sig dålig i sängen.
Den svenska julen är som ett dåligt ligg, helt enkelt.
Det är synd, för den har egentligen alla förutsättningar att vara årets bästa sex.
Man kan ju inte klaga på människors entusiasm och inlevelse, Eros två främsta följeslagare.
Inramningen är också perfekt. Allt är ju så myyyysigt och inbjudande.
Ljusen är tända, de nystrukna röda dukarna ligger vackert på borden,
alla är uppklädda och förväntansfulla, julgranen tindrar måttfullt och sensuellt
(jag pratar om ”pursvenskarnas” granar, såklart. Invandrargranarna platsar på ett raveparty).
Ändå blir det fel under jullakanen. Varför?

Längden spelar såklart roll. Efter tre månaders petting och förspel har
den börjat slakna på julafton. Det är naturligt.
När man får för mycket av det goda är det lätt att det låser sig.
Och visst kan omkretsen också vara störande.
Julen är en holistisk upplevelse som man bara kan undvika genom att
åka utomlands eller hoppa från bron. Båda alternativen är populära.

Men det är inte det största problemet. Som man säger på spanska:
”Det är inte storleken på trollspöet som är det viktiga,
utan trollkarlens skicklighet.”
Och det är här som som den svenska julskon klämmer.

Skulle ni tycka om en älskare som varje gång gör exakt samma sak på er?
Samma rörelse, samma ställningar, samma snuskiga ord, i samma takt,
i exakt samma ordning? Nej, fy fan.
Men det är just det man gör under den svenska julen.
Julfiranden plagierar varandra, som om vi fryst in förra lyckade firandet
och tinar upp den i år igen.
Vi vill, av en någon oförklarlig anledningen, att firandet ska vara oföränderlig
reprisering av alla tidigare.
Vi ska vara med samma människor, se på samma tv-program, samma julbord, på samma plats,
samma tomte, samma rim, julmusik och skämt, till och med samma presentpapper
(det som blev över från förra julen).

Det här är inte något naturligt. Det finns nästan en fobisk rädsla att förändra något.
Varför är man så benägen att upprepa exakt samma procedur år efter år?
Det är löjligt att kalla det här monotona och förutsägbara juckande för tradition.
Det här är en sjuklig rädsla för förändring.

Skulle jag få möjligheten att ligga med min drömjul,
skulle julorganet vara kort som den argentinska, men bred som den svenska.
Jag skulle vilja att den rörde sig skiftande och oförutsägbart som argentinare –
här vet man inte förrän samma dag hur och med vem julen ska firas och det
dimper ofta in gäster i sista minuten med piroger och en vinare i handen.
Jag gillar det.
Men inramningen skulle definitivt vara svensk,
när det kommer till att skapa julromantisk stämning är svenskarna oslagbara.
En riktig sverigentinsk jul, helt enkelt.

Game girl-Sara vill nu att jag ska
berätta om mina bästa raggningsknep.
Det ska jag göra, det blir en bra
avslutning på den här dispyten.
Håll utkik.
Och här är Saras inbjudan:

O Martin, du övermogne
Låt mig bli din anförtrogne
säg mig om man nu inte med is får skämta
var tycker du då man sina trick ska hämta?

O Martin, du dryge
Vad har du för råd till den blyge
Menar du att vi maneter ska flyta omkring
vänta på att man ska ge oss en ring?

O Martin, du fantasilöse
du som gåtan löste
Vilket är ditt bästa knep,
när du din högt ärade flickvän grep?

O Martin, du imbecille
Om upplysa oss vore det du ville
Hur ska kvinnan i dansen göra
om hon också vill förföra?

O Martin, du onyanserade
Ge ett tips till den passionerade
Om man är trött på vardagligt tal
finns det då inget annat val?

O Martin, du förskräckte
Du som tyckte 5 i 3 ragget räckte
Vi Game Girls kommer inte sitta still
om man ska göra intryck får man bjuda is till.

O Martin, du intrigante
red dig du med din vante
när gjorde du själv nåt fyndigt galenskap
vi Game Girls nöjer sig icke med bottenskrap

Johanna                                          Peter
          Johanna                        Peter
                   Johanna      Peter
                       JohannaPeter
                       JohaPennater
                       PetJohannaer
                       Pejoterhanna
               Johanna    Pehojater
       Johanna                    Petjohaer
Johanna                                Jopethaner
Johanna                                Petjoerhnna
Johanna                                Peterjohann
Johanna                                Peter                                           Linda
Johanna                                          Peter                      Linda
 Johanna                                                Peter    Linda
          Johanna                                           PejLinter
                       Johanna                            PeJohanLin    
                                   Johanna                JoPethanna  Linda
                                           Johanna    Pejohterna              Linda
                                  Johanna     Petejohan                            Linda
               Johanna                   Pejoternna                                  Linda
Johanna                                       PetJoLin                                 Linda

Ni anar inte hur långa sträckor
som man på tre minuter kan färdas
Efter en tango med C. måste jag uthärda
att vara jetlaggad i flera veckor

Med C. på Catedral, vackraste tangostället i Buenos Aires

I helgen har jag varit hemma hos en person jag tycker väldigt mycket om.
Visst känner ni igen honom? (Han är mycket känd)

Nu är det klart.
Nästa år fortsätter bloggen.
I höst har den varit lite nedslagen,
precis som mitt liv.

Men Aftonbladet fortsätter att satsa på den
och tanken är att den ska bli bättre än
någonsin.

Så vad skulle ni vilja se för förändringar?
Vad skulle ni vilja läsa mer om? Mindre om?
Ni som tycker att jag ska lägga mig ner och dö
får såklart också komma till tals,
men framförallt är jag intresserad av att höra
konstruktiv kritik.

Skriv här i kommentarsfältet eller mejla mig:
martinhezpeleta@hotmail.com

Det är fyra dagar till julafton.

Men här har julen inte kommit igång än,
igår hörde några vänner av sig –
de visste ännu inte var eller med vem
de skulle fira julen. Men de tyckte det
var dags att så smått börja engagera sig
i frågan. Det är ju trots allt fyra dagar kvar.

Kan ni tänka er det i Sverige?
Att någon fyra dagar före jul börjar kolla
runt var de ska vara på julafton?
I Sverige vet man var och med vem
man ska fira jul redan innan man föds.
Julklapparna började man handla redan under sommarrean,
dukningen planerades tidigt på hösten och vid första advent
är upphetsningen så stor att man måste tänka på fotboll
för att inte få utlösning.

Jag tror det är dags att sluta kalla julen för
årets viktigaste högtid i Sverige och uppgradera den
till årets längsta årstid.

I Argentina är det annorlunda.
Den är inte bara mycket kortare, den är liksom…
bisarr.
Eftersom man saknar en gedigen och i berg
inristad jultradition, blandar man hej vilt istället.

Ta skyltfönstren till exempel.
Trots den stekande värmen, vill man ändå skapa vinterkänsla.
Så skyltdockorna i bikini har tomtemössor på sig
och står på bomullstussar som simulerar snö.

Eller butikerna som säljer julpynt, por Dios!
De är som utfreakade versioner av butikskedjan Tiimari,
en riktig uppvisning i smaklöshet, med
batteridrivna tomtar, självlysande krubbor och turkosa girlanger.
De får Finlandsfärjorna att framstå som minimalistiska.
Hur skapar man julstämning med en sån inredning?

Och detta skruvas upp ännu ett varv
när det kommer till julgranen.
Förutom den traditionella mörkgröna plastgranen
kan man också köpa kritvita eller knallröda –
julens trikolor.
På den här färgglada stången tillkommer utsmyckningen –
och en argentinsk gran har mer utsmyckning än
uniformen på en krigshjälte.
Ljusen är ett blinkande disko.
Om tanken är att på något sätt spegla Jesu födelse,
måste ungen ha fötts på dansgolvet under ett raveparty.

Jag vet faktiskt inte om det här är argentinarnas uppfattning
om julstämning, eller om granen är tänkt för att signalera
en landningsbana som Tomten ska kunna se tydligt ända
från stratosfären.

Men det här är inte det värsta. No.
Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att ha techno-granen
som läslampa året runt om jag då slapp äta
pionono på julafton.

Pionono är julbordets stora marodör.
Pionono är som den där ensamma och vidriga kusinen
som man måste bjuda in på julmiddag med som ingen
står ut med.

Det är en fullständigt vidrig rulltårta  fylld med skinka,
paprika, ägg, mögelost och annat skit som kan vara gott
var för sig, men som på en söt tårtbotten får
smaklökarna att hungerstrejka.

I grund och botten handlar det om att argentinarna
inte kan laga mat utan kött.
Köttet är argentinarnas mat-kompass,
det är Polstjärnan på det dukade bordet.

När argentinaren lagar mat är köttet
den självklara referenspunkten.
Då kan man aldrig gå vilse.
Lite som potatisen för svennarna.
Problemet är att när köttet försvinner,
blir matlagningen ett oförutsägbart äventyr,
en seglats på okänt vatten.

Det är lite synd att Jesus inte föddes
i en förort till Buenos Aires.
Då hade de två vise männen (den tredje försov sig)
inte tvekat att slakta sina mulåsnor
och göra en fet jävla asado för att hylla
Guds barn.

Och jag hade sluppit ha ångest över
att julbordet ska kapsejsa i min mun.

Hörde på Ekot att svenska skolungdomar är dåliga på att simma.
Boven tycks vara nysvenskarna,
som jag förmodar antingen är vana att flyta på Döda havet
eller tycker inte om att ta ett enda armtag.
Jag är hursomhelst lite orolig för hur detta ska utnyttjas av SD,
så jag har ett litet politiskt förslag.
Eller en integrationspolitisk vision, kanske man skulle kalla det.

Avskaffa allt badvatten

Jag vet att svenskar älskar sitt vatten
bada är en gammal inhemsk tradition
som att sätta sig full vid ratten
men vad vi nu behöver är integration.

Eftersom invandrarna skyr den som katten
och är sämst på att simma bland däggdjuren
så föreslår jag att vi avskaffar allt badvatten
och slår ett slag för mångkulturen

Så undviker vi att SD blir det politiska landmärket
och den etniska utrensningen som lurar i varje fors
det vore sorgligt om simborgarmärket
blev den svenska framtidens hakkors

För badvatten är till för att dela oss
vem kan simma, vem ska ro
för att inte sjunka som en kloss
i ett rasistiskt H2O

Svensken simmar som en kolja
blatten sjunker och återuppstår
med tur dras han upp igen som olja
om cirka hundra tusen år

Lockar terrorismen som lurar i vassen
och hävdar att simning är att häda
rekryterar medlemmar i simklassen
erbjuder Koranen som flytbräda

Så för att slippa bomber på muslimsk mage
ta och cementera Skärgården
så att man kan hoppa hage
hela vägen till Djurgården

Så kan alla känna sig trygga
och du som har sommarstuga
går  bara till närmsta brygga
och tar bussen för en tjuga

På Malmskillnadsgatan jobbar nu en siren
och Näcken spelar i tunnelbanan
sen Fyrisån fylldes med sten
och blev Arlandas nya landningsbana.

Alla djupa vattenhål behöver
fyllas igen tills det är så grunt
att vi kan snedda rakt över
och slipper cykla Vättern runt

Och när det inte finns kvar en enda sjö
ändrar vi slutligen nationalsången
för nu ska vi äntligen få leva och dö
i den svenska förortsbetongen.

Jag har aldrig tidigare haft någon tilltro till de
egotrippade pubertetsarslen som går
under samlingsnamnet ”svensk ungdom”.

Men äntligen ser jag ett svagt, men hoppingivande
ljussken i slutet på tunneln.

När nu en lärobok i svenska för gymnasieelever
ska aktualiseras är man intresserad
av att inkludera en av mina krönikor.

Tusentals, tiotusentals – ja, kanske hundratusentals
svenska ungdomar ska lära sig att argumentera med
min text som grund.

Framtidens ledare ska studera mig, analysera mig.
Nästa generation makthavare kommer att ha haft
mig som en obligatorisk referens.

Längtar tills jag får höra en svensk diplomat slå
näven i bordet och utbrista:

Barn av en nercabbad Buick full med imperialistiska horor!
Nästa gång du försöker få ut hemlig information om våra
medborgare ska jag sparka in din feta MacDonalds röv tills
du hostar upp dina hemorrojder!