Jag har två bortskämda barn.
Dels är jag en curlingpappa,
dels är de uppvuxna med hembiträde.

Mina barn skulle inte haft några
som helst problem att kamma hem
SVTs dokusåpa med bortskämda ungar.

Det är lugnt för mig.
Tillsammans med Rosita turas vi om
att hålla i kvasten och sopa rent
framför dem.
Rosita lagar mat a la carte, ibland
två olika menyer så att ungarna ska
vara nöjda.

Det är viktigt att de är nöjda.
Då kan de koncentrera sig på det
enda jag kräver av dem:
Skolan.

De har faktiskt ingen ursäkt för att
inte plugga. De behöver inte ens
göra sin egen frukost.
Så när de inte pluggar, blir jag sur.
Riktigt sur.

Och jag har infört ett klassiskt borgerligt
stimulanspaket: Morötter uppåt, piska neråt.
Belöna den som det går bra för
och straffa den som det går dåligt för.

Julklapparna är numera helt prestationsbundna.
Bra i skolan, bra julklapp.
Dålig i skolan, dålig julklapp.

I år får min dotter i julklapp en tangoweekend
i Buenos Aires – där ingår resa, boende,
privatlärare och nya tangoskor.

Min son får en ficklampa. Utan batterier.