När man som mest behöver värme,
kommer ett sånt här fantastiskt mejl:

”Hej Martin

Du får mig att göra något jag aldrig gjort förut, att ta mig tid att skicka iväg ett beundrarbrev.
Du ska veta att jag sannerligen inte är någon lismande person med bekräftelsebehov.
Jag vill helt enkelt bara att du ska veta att du är en enastående skribent//författare/bloggare/krönikör.
Jag läser otroligt mycket, högt som lågt och djupt som ytligt, men sällan har skrivna ord framkallat så
mycket känslor som dina.
Du har en fenomenal humor som du blandar med en uppriktighet och rädsla som bara en otroligt
begåvad och orädd person kommer undan med.
Jag är djupt, på gränsen till bisarrt, imponerad av dina alster.
Skriv en bok, du har allt.

Allt gott och trevlig jul!

Andreas”