Det är dags att inrätta ett nytt pris.
Narcissuspriset, som tilldelas den svensk
som under året pumpat sitt ego med mest
anabola och visat minst prov på självinsikt.

Jag har listat några heta kandidater,
som alla har meriter för att bli
utsedda till Årets Narcissus 2010.

Här är mina kandidater:

Jan Guillou:
Efter Expressens anklagelse om samröre med KGB,
har Jan för första gången drabbats av skrivkramp.
Men mannen som är övertygad om att ha uppfunnit journalistiken
är ändå en het kandidat till årets pris:
Han har nämligen börjat twittra.
Och det är inte bara en hisnande rolig twitter,
det är en mästerlig uppvisning i självförälskelse.

Börje Ahlstedt:
Ingen som Börje för att förkroppsliga myten
om den självupptagna skådespelaren med anabolaego.
Han har precis kommit ut med sin självbiografi
”Från min loge på Dramaten” och även om jag inte läst den,
vågar jag satsa en femma på att han slagit nytt svenskt
rekord i antal ”jag” per sida.

Marcus Birro:
Har haft det trassligt med flickvännen under året.
Anledningen ska ha varit hans ständiga otrohetsaffärer.
Med vem? Med sig själv såklart.
Annars har han varit mer aktiv än någonsin och
även hunnit med att publicera boken
”Att leva och dö som Joe Strummer”
som fick ganska risig kritik.
Att Birro skulle tolka det som personangrepp
är inte oväntat – poeten har en förföljelsemani
som skulle få Stalin att häpna.

Björn Ranelid:
Motivering är överflödig.
Jantelagens svurne fiende skulle
kunna begå självmord genom att hoppa
från sitt ego.

Zlatan:
I år har han varit sämre än någonsin.
Och platsade inte ens i den grupp på 23 spelare
som kämpade om Guldbollen (årets bästa spelare).
Nedslagen? Inte alls.
Zlatan hävdar bestämt att han är helt unik
och nummer ett i världen.
Så fascinerande verklighetsfrånvänd att
Narcissuspriset skulle vara ett
välförtjänt tröstpris.

Så, vem anser ni är årets svenska Narcissus?