José är byggarbetaren som ligger
bakom det mesta jag byggt de senaste
åren.

Han är lite dyrare än många andra
byggarbetare, men det ska han vara.
José är teglets Gud, putsets Picasso.

Ge honom en hink, en spade, lite
sand, cement och vatten och han
kan göra vad som helst.

Om det inte vore för att årtalen
inte stämde, skulle jag svurit på
att det var José och hans 14 barn
som byggde kinesiska muren.

Så bra är han.
Så många barn har han.

I lördags jobbade han elva timmar här.
Efter elva timmar i 35 graders värme,
vad gör den här 68-åriga mannen?

Går hem och lägger sig?
Nej, då känner ni inte José.

Han tar en dusch, äter lite och lägger
sig och sover middag.
Efter midnatt går han upp, gör sig iordning
och går ut och dansar.

José älskar att dansa. Och ragga. 
Och trots sina 68 år eller om det kanske
är just därför, är José en ökänd kvinnokarl –
mer pilsk än en livstidsfånge på permis.

José är en lågbudget-latinlover.
Så han tar vad han får.

– Tenés que verlas, parecen todas azafatas…
pero del tren fantasma.

– Du borde se dem. De ser alla ut som (flyg)värdinnor…
men på spöktåget, säger José om sina kvinnor.