En läsare undrar vad man ska läsa för tidning för att hålla sig informerad
om vad som händer i Argentina.

Det är komplicerat.
Jag har under mina nästan 16 år här aldrig varit med om en period med så
dålig journalistik.

Problemet är att medielandskapet är helt polariserat.
Antingen är man mot eller för regeringen.
Regeringen är inte oskyldig till den här uppdelningen i vänner och fiender.
Konsensus har aldrig varit peronismens kännetecken och kritikerna
hamnar snabbt i fiendefacket.

Jag tror fortfarande att Clarin är en bra tidning om man vill få en övergripande
bild av vad som händer i Argentina på diverse områden, som sport, kultur, nöje
och allmänna nyheter. Men deras politiska analys stinker.

Personligen tycker jag att de bästa analyserna läser man på Pagina 12,
en tidning som förvisso är regeringsvänlig.
Men den har fullkomligt lysande skribenter och lyfter fram frågor
som jag själv tycker är intressanta.
Dessutom har tidningen väldigt bra bilagor, inte minst feministiska ”Las 12” –
en kvinnobilaga med 0 procent glamour, inga tips om hur du fixar naglarna,
hur du vet om din kille är otrogen eller vilka färger som gäller i höst.
Bara 100 procent politik. I ordet vida bemärkelse.
Finns ingen motsvarighet i svensk dagspress.

På TV är utan tvekan statliga Canal 7 som har det bästa utbudet, tillsammans
med sin kulturella systerkanal Encuentro.
Canal 7 har ett intressant och kontroversiellt program som heter
”6-7-8”. Produktionens uttalade uppgift är att avslöja de stora mediekoncernens
dolda agenda. Och de gör det på ett lysande sätt. Ett måste för den som vill
se hur Clarin-gruppen arbetar i sin dagliga rapportering.
Men! ”6-7-8” är öppet regeringsvänligt och man kritiserar aldrig presidenten.
Intressant och viktigt program, visst. Men bra journalistik? Knappast.

Encuentro är en fantastisk statlig kulturkanal.
Det är första gången som jag ser något som verkligen kan benämnas ”public service”
i Argentina. Mycket hög kvalite och fantastiska program.
Tittarsiffrorna på Encuentro är dock låga, att se till exempel en två timmar lång svartvit
intervju med Jorge Luis Borges, Julio Cortazar eller Salvador Dalí; eller långa dokumentärer
om peronismens historia, om militärdiktaturen, andra världskriget, osv,
är inte något som lockar miljoner. Tyvärr.

Argentinsk radio är hopplös flamsig.
En studio full med människor som pratar i mun på varandra.
Mycket argentinskt men väldigt tröttsamt.
Ett lysande undantag är geniet Alejandro Dolina.
Författare, musiker, filosof och tangoälskande radiopratare
sen 25 år tillbaka.
Hans program ”La venganza será terrible” är en klassiker
som sänds varje natt. Tänkvärt, poetiskt, musikaliskt
och hysteriskt roligt.

Men för att återgå till huvudfrågan:
Jag tror att enda sättet att ha koll på vad
som händer i Argentina är att läsa olika
tidningar och tidsskrifter (Le Monde Diplomatique är ett måste), ha koll på vilka de är,
skärskåda budskapet och genomskåda de politiska intressena bakom,
jämföra och skapa sig en egen bild.

Inte så lätt, jag vet. Men vi pratar ju om Argentina –
att göra saker lätt för oss har aldrig varit vår grej.