Gert Fylkning känner att Folkhälsoinstitutet behandlar honom som en idiot.

Men snälla Gert, hur ska de behandla dig då? Du är ju en idiot. En dyr sån, dessutom.

Precis som jag och alla andra storrökare. Jag röker själv ett ciggpaket om dagen.

Vi gör det trots att vi är medvetna om riskerna, trots ångesten vi orsakar människorna omkring oss, trots våra barns vädjan. Om det inte räcker för att kvala in som idiot, vad krävs då?

 

(ciggpaus)

 

Gert Fylking har rökt ett ciggpaket om dagen i 50 år.

När Folkhälsoinstitutet nu vill trappa upp sin antirökkampanj och trycka bilder på cancersjuka lungor på ciggpaketen, blir Fylking arg. Det är ett hån och kommer inte att få någon effekt, hostar Gert självsäkert ur sig.

Tvärtom, kloke Gert tror till och med att det får fler att röka. ”Skräckvälden” skapar revolutionen, säger han och bekräftar sin välförtjänta idiotstämpel.

Jag sitter här med ett sånt paket bredvid. Köpte cigg igår här i Montevideo, Uruguay,

där jag befinner mig på semester. I Argentina måste man ha förstoringsglas för att se varningsskylten, placerad på sidan av paketet så att ingen rökare ska få sin mysstund förstörd av skrämselpropaganda. Bilden på paketet föreställer ett vanskapt barn, född av en mamma som rökte under graviditeten. En fruktansvärd bild, magen vänder sig. Jag får lust att spöa upp den okänsliga morsan.

Så öppnar jag paketet. Drar ut en cigg. Och går ut på balkongen här på hotellet och tar ett djupt, ångestladdat, bloss. Förtjänar att bli spöad. Eller tvingas lyssna på Gert Fylking. Det är nog värre. 

 

(ciggpaus)

 

Att jag är en idiot, behöver alltså ingen förklara för mig.

Men betyder det att jag är immun mot informationskampanjer? Om Folkhälsoinstitutet satsar ett antal miljoner kronor på att informera om rökningens risker och samtidigt ökar rökningen bland unga tjejer – betyder det att kampanjerna är verkningslösa?

Jag tror inte det. Däremot är det naivt att tro att de själva räcker (vilket inte Folkhälsoinstitutet heller tror).

Dessutom är informationskampanjer svåra att mäta, framförallt på kort sikt.

Om du chockhöjer tobakskatten kan man lätt mäta vad det får för konsekvenser på försäljningen av tobak. Men informationskampanjerna strävar efter att ändra attityder.

Och inte bara på idioter som Gert Fylking och jag, utan på vår omgivning.

Den som också lider, som får ångest av tanken att vi ska dö i förväg, den som klagar och ber oss sluta. Den behöver också informeras, stimuleras och inges kraft – för i slutändan är det ofta just vår omgivning som lyckas få oss att fimpa för gott.

 

(ciggpaus)

 

När Vägverket på 70-talet beslöt sig för att få ner olyckorna i trafiken använde man sig av stora och omfattande informationskampanjer. Polisen gick runt bland klassrummen och pratade om trafikhyfs, jag minns att vi också hade kurser på fritids för att lära oss att cykla i trafiken. På TV fanns Televinken, ute i trafiken skärpte polisen kontrollen och straffskalorna höjdes. Visst fick det effekt. Långsamt men säkert sjönk dödsfallen i trafiken.

Det betyder inte att det avskräcker alla 18-åringar från att hälla i sig en kvarting och ge sig ut i trafiken. Som sagt, idioter finns och kommer alltid att finnas.

Men hur många hundratals liv räddade Televinken?

 

(ciggpaus)

 

I Sverige dör 7000 människor varje år av rökning. Det tar trafiken nästan 15 år att döda så många. Det är ingen ”skräckpropaganda” – det är statistikens känslokalla fakta. Vi måste hela tiden bli påminda om att vi är idioter. Genom höjda skatter, genom begränsade rökutrymmen. Genom vanskapta barn som stirrar på oss varje gång vi stoppar in en cigg i munnen.

Eller varför inte genom att Fylking slutar bete sig som en tjurskallig tonåring och istället använder sitt utrymme i media för att berätta hur han blev och förblivit en idiot i 50 år. Det skulle nog avskräcka många.