Trots att inte ens bankkontot hunnit smälta
nyheten om hjälpen till Rosita, har det redan
förändrat hennes vardag.

Igår gick hon omkring här i huset, nynnade och
var på allldes strålande humör:

– Dale, senor Martin, pongame esa canción de Vicentico
que a mi me gusta,
– Kom igen, herr Martin, spela upp den där låten
med Vicentico som jag gillar.

Hennes självförtroende är också på topp.
– Du vet att du behöver bara säga till om
du vill att jag ska låna dig pengar, sa hon.

Är det inte fantastiskt? Hur det förändrar självkänslan
att ha en viss ekonomisk självständighet?
Rosita har redan ringt ägarinnan till huset hon hyr
och som behandlat henne som skit hela tiden och sagt
upp hyreskontraktet.

Hon har också ringt en advokat som ska hjälpa
henne att få ut sin pension. 

Det är första gången i livet som Rosita har
fuck off-pengar.
Och hon tänker använda sig av dem med en gång!
Vaaamos, Rosita!
 
Och visst kan jag spela Vicentico-låten hon gillar,
den är ju hur bra som helst: