Hjälpen till Rosita fortsätter att rulla in.
Hittills har det kommit in 11.389 kronor.
Otroligt!

Det motsvarar cirka 7000 argentinska pesos.
Nästan tre genomsnittliga månadslöner i Argentina,
men som i Rositas fall nog närmar sig en årslön.

Det är helt fantastiskt. Inte ens i min vildaste
fantasi trodde jag på sån respons.
Det fortsätter att ramla in mejl med folk som
berörs och vill hjälpa till.

Rositas behov är väldigt stora, hon saknar helt
möbler och mediciner och ofta mat på bordet.
Det här kommer att förändra hennes liv,
hon kommer inte behöva vakna eller lägga sig
med ångest.

Som flera påpekade, det här är inte det idealiska.
Naturligtvis inte. Det idealiska är att alla ska
kunna räkna med en egen dräglig inkomst även när man
är gammal och sjuk.
Framförallt när man är gammal och sjuk.

Men det här är dagens Argentina. Och kanske morgondagens Sverige.

Min gode vän Ehsan föreslog att istället för att
ge fisken ska man lära folk att fiska.
Det är en fin grundtanke.
Men faktum är att Rosita kan fiska.
Hon har fiskat hela livet. Fiskat mer än någon
av oss och under omständigheter där ingen av oss
skulle tänka på att dra fram fiskespöet.

Men hon blev tilldelad de sämsta fiskevattnen
och fick inte ens behålla den fisk hon drog upp.
Nu är hon gammal. Nu är hon sjuk.
Läkarna har förbjudit henne att fortsätta fiska.
Men jag känner henne. Hon kommer att fortsätta att fiska.
Så gott hon kan.

Jag vet inte vad hon ska göra för pengarna,
jag har som sagt ännu inte berätta om dem.
Men jag vet att hon fantiserat länge om att kunna
köpa en ugn där hon kan baka bröd och piroger
och gå ut och sälja.
Kanske gör hon det nu.

Vill också klargöra att de pengarna ni har satt
in inte kommer att ändra min insats.
Jag kommer att fortsätta betala hyran för huset
så länge det behövs och jag har råd.

Idag kommer Rosita hit.
Det ska bli jätteroligt och spännande att få berätta de
nya, glada nyheterna.