Jag har skrivit om kolibrin tidigare:

”Jag har kolibrier i min trädgård.
Många.
Kolibrin är en statusfågel.
Inte som skatan.
Säger du att du har skator i trädgården,
sjunker värdet på huset automatiskt.
Ingen vill ha skator i trädgården.
Alla vill ha kolibrier.

Kolibrierna kommer därför att jag har en
stor hibiskus i min trädgård.
När en kolibri får syn på hibiskusen
blir den som mina barn när vi åker förbi MacDonald´s.
 
Det sägs att kolibrin är en vacker fågel.
Det är inte sant.
Kolibrin är egentligen en liten skitfågel.
Skönheten är bara en myt.
De är faunans Leonardo di Caprio.

Men det gör inget.
När jag sitter och läser en bok i trädgården
och ser en kolibri på hibiskusen
känns det som att jag lever i Nangijala.

Nu på hösten kommer också fjärilarna.
Svärmar med stora fjärilar.
Till skillnad från kolibrierna är fjärilarna genuint vackra.
Det är en sagolik känsla att sitta i trädgården
med en bok medan fjärilar flyger runt omkring.
Har man tur sätter sig en stor fjäril på boken.
Den kan vara så stor att när den öppnar vingarna
täcker den en hel sida.
 
Om man då slår igen boken fort
får man ett jättefint bokmärke.”

Grejen är att det är nästan hopplöst att
få med en kolibri på bild. De är så snabba
de små jävlarna.
Nu har jag också upptäckt att det är
ännu svårare att mata dem.

Min dotter hittade en skadad kolibriunge i
trädgården. Med den där djurvänligheten som
bara barn har och som man lyckligtvis förlorar
med åren, har hon tagit hand om den.

Den är så skör att man måste ge den vatten
från fingret. Små droppar som den glupskt
slukar.
Men ingen kan leva på bara vatten.
Och nu försöker jag klura ut vad fan
kolibrin äter. Och det kan jag redan nu
säga: kolibrin är jävligt kräsna kryp!

Jag har försökt med ett köttben,
men icke sa Nicke.

Så jag gick över på blodkorven som blev över från asadon,
det är mjukare och mer lättuggat.
Men återigen, där sitter den fyra centimeter
stora fågeln och totalvägrar äta!

Så jag la fram lite köttfärsås –
vilken unge gillar inte köttfärssås!?
Jo, kolibriungar tydligen.
Jag börjar bli jävligt psykad på fågeln –
antingen äter den upp maten, eller så plattar
jag till den med min tumme.

Så – hur får man en kolibri med ätstörningar att käka?