Det är fredag och hon sitter på kontoret och skriver lista i huvudet över allt de ska hitta på i helgen.
Pingstkyrkans loppis klockan nio och det är lördagskaffe hos Elin vid elva.
Hinner de till Liljevalchs innan lunchen med hans föräldrar?
Att träffa svärföräldrarna kanske inte är det roligaste, men han gillar ju det.
Och hon har lovat att baka en sockerkaka. Mot att han gick med på att gå på en lång,
romantisk skogspromenad under eftermiddagen.
Och kanske kan hon då övertala honom att gå ut och dricka ett glas vin på en mysig bar på kvällen. 

Han blickar ut genom fönstret. I huvudet plockar han en stor bukett ursäkter som hon ska få när han kommer hem. Inte fan tänker han gå upp tidigt imorgon för att gå på loppis titta på skalperade dockor och malätna kläder! Och Elin kan hon faktiskt besöka själv, det är ju trots allt dom som är kompisar.
Lunchen missar han inte för något i världen, men nog ska det gå att ännu en gång byta ut skogspromenaden
mot en vända till ICA – så slår de två flugor i en smäll. Och att det blir en lugn TV-kväll, det måste hon ju fatta –
han har ju innebandymatch med arbetskompisarna tidigt på söndagen.

Vem känner inte igen den här situationen?
På nätet kryllar det av berättelser från kvinnor som är trötta på alltid ta initiativ och ständigt krocka mot en håglös sengångare i myspysbyxor.
Kvinnor som vill hitta på saker hela tiden, medan männen hellre tillbringar fritiden i en symbios med fjärrkontrollen.
Här är några av förklaringarna:

1) Hon är ett vidvinkelobjektiv, Han en zoom.

Det är ett faktum. Precis som exemplet ovan visar, har kvinnor ofta många fler intresseområden än män.
Kvinnors frigörelse från hemmets bojor innebar inte att deras fokus förflyttade sig,
utan breddade sig.
När en kvinna tar sig för munnen och utbrister ”Åh!” kan hon ha sett en bok, en blomma, en vän, ett barn, Lars Norén, en klänning, ett recept, en diskussion, ett tv-program.
Med män är det annorlunda. När en man utbrister ”Åh!” har han sett en bil eller en elektronisk pryl. Eventuellt, har han fått en orgasm.
Män är förutsägbara som en multiplikationstabell och lika innovativa som en repad skiva. 
Kvinnans frigörelse innebar för mannen fler plikter – de tar större ansvar i hemmet, hämtar och lämnar barn och följer motvilligt med till Ikea. Men de gör det utan engagemang, de gör det av pliktkänsla, inte av nyfikenhet och intresse. De har därför också svårt att förstå när helgen närmar sig och kvinnorna blir som MacGyver i en järnhandel – de vill hitta på massa nya saker.
Men vidvinkelobjektivet har en baksida, ett litet hack i linsen:

2) Hon har svårt att koppla av. Han är ett slapparproffs.

Kvinnor har vansinnigt svårt att koppla av. De känner ständigt kravet på att vara duktiga. På att vara drivande, tillgängliga och fulla av initiativ. De har fått lära sig att tiden är värdefull och bör utnyttjas. Därför bombarderar hon mannen med förslag. Men mannen känner inte samma krav och absolut inte samma stress. Det gör han bara på jobbet.
På helgen blir han som en omvänd superhjälte. Efter att utfört stordåd på jobbet hela veckan, byter han om till gympabyxor, linne, tofflor och förvandlas till Supertönten.
För Supertönten är helgen möjligheten att koppla av. Att leva unplugged.
Han går därför in i helgdvalan, hjärtslagen är färre än en björn i ide och en chipspåse räcker gott och väl för att kompensera den lilla energin som går åt för att titta på TV.
Det finns ett tillfälle då han bryter sin dvala: När kompisarna hör av sig.
Då byter han gärna ut fjärrkontrollen mot en innebandyklubba, en stor stark eller vad som än kan få honom att avlägsna sig från hennes uppmanande blick. För vi kan inte komma ifrån:

3) Hon vill umgås, han vill vara tillsammans.

Skillnaden låter hårfin, men avgörande. 
Att umgås kräver ett aktivt samspel, för att hitta gemensamma själsliga beröringspunkter.
Att vara tillsammans däremot kräver bara fysisk närvaro.
Fritiden är för många kvinnor möjligheten att umgås med sin partner. De vill göra, se och uppleva saker tillsammans, med och utan barnen. För män räcker det med att vara tillsammans.
Så det finns bara ett förslag inför helgen som männen garanterat kommer att nappa på:
Att hyra en film eller titta på TV.
TV:n är nämligen det mest effektiva sättet att vara tillsammans på utan att umgås.
Den andre är  utbytbar eller till och med försumbar. Det finns inget samtal, ingen interaktion. Manligt fredagsmys.
För det här är närbesläktat med en annan viktig skillnad mellan män och kvinnor:

4)Hon söker lyckan. Han söker tryggheten.

Helgen innebär inte bara möjligheter, den är också full av farliga fallgropar i förhållandet.
Under veckan är det arbetet som markerar dygnsrytmen, möjligheterna att umgås tillsammans är få. Men på helgerna blir bristerna tydliga, det är nu som relationen verkligen kan synas i sömmarna. Och vilka är det som gör det? Kvinnorna, såklart.
Är vi lyckliga? Är vårt förhållande bra?  De utmanar ödet.
Föreslår romantiska utflykter. Och männen slår bakut. Avskalade från den romantiska mysticismen ser de farorna som kvinnorna i sin rosaskimrande illusion missar.
Vad är värre än att fixa barnvakt, boka bord på samma krog som de lärde känna varandra i och sen sitta med varsitt glas vin, tysta och fullständigt uttråkade?
Därför undviker männen riskerna med sådana farliga upptåg.
För dem är tryggheten det viktigaste. Inte att utforska hur högt det är till tak, bara inte relationen faller genom golvet.
Därför försöker de helgardera helgen med program som kanske inte är sådär superspännande – som att gå till lekparken, äta lunch med föräldrarna eller storhandla på ICA – men där de inte heller riskerar att hon ställer sig framför dem och säger skarpt:
Du, vi måste prata.
Frasen är idag lika könsbestämd som ”middagen är klar!” var för 30 år sen.
Den fullständigt ägs av kvinnorna. 
Visst, kvinnor nöjer sig också. De är också rädda för ensamheten.
Men till skillnad från männen, nöjer de sig olyckliga. De vill bara ha det självklara,
men märker så småningom att de kräver det omöjliga.

5) Hon dukar upp förslag. Han har vetorätt.

På helgen blir det tydligt att mannen är familjens äldsta barn.
Tjurskallig, bortskämd och egoistisk. Sambon är ställföreträdande mamma,
hon ska servera ett fullt smörgåsbord med förslag som han sedan plockar fritt bland.
På samma sätt som männen förväntas vara de aktiva och initiativrika på krogen, så gäller det omvända i parrelationerna. Kvinnorna föreslår, mannen har vetorätt.
Det utnyttjar han gärna. 
Kvinnan, som den goda mamman hon är, går med på att träffa hans kompisar ifall han vill, något han själv totalvägrar när situationen är den omvända. Hon är förstående, han är förebrående. Han sätter sig själv och sina behov i första hand. Mor och son.

När helgen gått är båda besvikna. Hon går igenom den långa listan hon gjort i huvudet och märker att hon inte bockat av en enda punkt på den. Han är inte heller nöjd, sin lista är inte alls lika lång men trots att den har en enda punkt, så har den inte gått i uppfyllelse: Att få ligga med henne.
Men det är kanske inte så konstigt. För vem vill ligga med sin son?

Publicerad i Amelia (Nr 8)