Startsida / Inlägg

Jakten på min lyckliga hora

av Martin Ezpeleta

 
Jag har aldrig varit med en prostituerad.
När jag har varit på bordeller har jag känt avsmak.
Nej, jag var inte där för att knulla. Jag hakade på.
Ok då, jag var nyfiken också. Hur ser den världen ut?
 
Att ligga med en hora har varit en gammal fantasi.
Som ni vet, styr vi inte över våra fantasier.
De smyger sig på, vi bejakar dem och ibland försvinner de.
Men jag valde inte min hora. Inte medvetet.
Min hade inte drivits till prostitutionen av fattigdom och misär.
Nej, såklart. Hon var fri och kåt, som prostituerar sig som ett kall.
En sexuell naturtalang som njuter av att få mig att njuta.
En lycklig hora.
 
Min lyckliga hora skulle kunna ha valt ett annat liv.
Hon ville inte. Hon har försakat man och barn och tråkigt kontorsjobb.
Hon vill hellre tjäna pengar på sin hobby. Knulla med främmande män.
Sån är hon. Min lyckliga hora.
Ibland är hon så inne i att få mig att njuta att hon glömmer bort att ta betalt.
Jag ler och säger: har du inte glömt något?
Oj! Hon skrattar och tar nästan motvilligt emot min sedel, som ett bonus.
Som om satsen i munnen egentligen vore nog som betalning.
 
Jag var på en bordell på en svennsexa för många år sen.
Argentinska svennsexor slutar väldigt ofta på horhuset.
Det är en gammal och fin tradition, att brudgummen får sig ett sista ligg innan
äktenskapets monotoni. Ett sista lustfyllt sprut, innan rutinen förödmjukar sexualiteten.
Brudens bror var också med på svennsexan. Han hade inga invändningar mot det.
 
Det var en högklassig bordell. Tjejerna hade fasta och snygga kroppar.
Förmodar att flera var minderåriga. Små och tajta bröst.
De hade självlysande underkläder. Suggestivt.
Vita, små trosor som rörde sig överallt. En trosa dansade på bardisken.
Jag pratade med en vän, några decimeter från hennes kön.
Den guppade upp och ner. Ville väcka vår uppmärksamhet.
Bakom henne, en vakt. En stor sådan. Han kontrollerar.
Man får inte röra tjejerna. Förrän man betalat. Då får man göra vad man vill.
Vakten är egentligen hallicken. Vi kan kalla honom för manager,
så låter det inte lika våldsamt.
-Vad kostar hon? frågar en man som står ensam med en öl bredvid oss.
-Fråga henne, säger managern.
Den lilla trosan förflyttar sig en halvmeter. Som en slagruta, känner den var
det finns pengar. Och lust. Jag har ingetdera.
80 pesos en halvtimme. 100 en hel timme. Nej, det går inte att pruta.
 
Mitt på dansgolvet, där ingen dansar, hänger det ner en gunga.
En ung tjej sitter på den och åker fram och tillbaka. Brösten guppar lite.
Det står män runtomkring henne. Tysta. Med sina drinkar i handen.
De tittar bara. En går fram och puttar på. Han tar henne på stjärten.
Hon slår bort handen. Man får inte röra.
Vännerna skrattar. Mannen också. Det är en del av leken.
Klämma lite på varan. Hur ska man annars veta vad man får med sig?
 
Brudgummen är i extas. Han går runt och pratar med tjejerna.
Fastnar för en blond brud. Jag ser att de köpslår. Han försöker
ta på henne. Hon skrattar men låter inte honom komma nära.
Efter ett tag kommer han fram till oss.
Han har lyckats förhandla med tjejen. En trekant blir billigare per skalle.
Ingen nappar. Han går tillbaka till den blonda tjejen.
 
Jag minns tydligt en annan sak från den kvällen.
Tjejernas ansiktsuttryck. Samma livlösa uttryck.
Trots skratten, det lekfulla flirtandet, samtalen med
potentiella kunder, så är de inte närvarande.
Jag undrar var de är någonstans, medan de förhandlar
hur många hål de ska bli penetrerade i?
 
Nej, det är inga lyckliga horor. Inte de här i alla fall.
Jag blir nyfiken. Finns dem överhuvudtaget?
Kvinnor som prostituerar sig som ett moget och övervägt yrkesval?
Som man kan knulla med gott samvete?
Lustigt, förresten.
Vi säger att kvinnor ”prostituerar sig”.
Vi skulle aldrig säga att slavar ”förslavar sig”. Eller att arbetare ”förtrycker sig”.
Till skillnad från slavar eller arbetare, väljer kvinnan.
Något självförvållat kan väl inte betraktas som förtryck?
Ansvaret är hennes. Det är hon som beslutar att omvandla sitt kön till en vara.
Vi män har inget ansvar. Åtminstone inte så länge vi inte konsumerar varan.
Och kanske inte ens då. Det handlar om utbud och efterfrågan. Inget tvång.
 
I Argentina är det vanligt att unga pojkar sexdebuterar med en prostituerad.
Eller en ”profesional” som man säger här. Ett proffs.
Ofta är det fäderna som tar med sönerna till bordellen.
Vettskrämda killar som ännu inte börjat raka sig ska både få ligga
och lära sig att allt som är till salu och lagligt, är det ok att konsumera.
Igår på TV berättade en känd sportjournalist om sin sexdebut.
Han var kritisk mot farsan som tagit honom till en prostituerad.
Kritisk därför att han inte kände sig redo. Att han varit skraj och nervös.
Inte kritisk till att han legat med en prostituerad. Kritisk, inte självkritisk.
 
Jag fortsätter min jakt på min lyckliga hora.
Hon som inte ville bli sjuksköterska, tandläkare, skådespelerska eller journalist
när hon var liten, utan fantiserade om att ligga med okända män.
Eller åtminstone såg det som en bra karriärmöjlighet någon gång i tonåren.
Det är inte på bordellen man ska söka efter dem, tänker jag. Såklart.
Under hallickens hårda förtryck, med stenhårda arbetstider och utan möjlighet
att välja vem hon ska tillfredsställa, eller låta tillfredsställa sig på henne.
Finns den lyckliga horan, är hon såklart framgångsrik och självständig.
En entreprenör. En snygg hora, som tjänar fett med stålar och inte har någon som
bossar över henne.
Jag går in på nätet. Googlar på escortflickor i Córdoba.
Får en väldans massa träffar. Sidor med självständiga tjejer
med egen lägenhet och sidenlakan. Bara ett stenkast härifrån.
Det är fina grejer. Bra varor. Tjejer man skulle vända sig om på gatan.
Fantisera om. Här kan man göra fantasin verklighet.
De har egna mobilnummer. Ingen hallick som suger ut dem.
Frilanshoror.
 
Jag klickar mig fram. ”Magali” är en blond tjej på 23 år.
Hon är 1,67 m lång och henne mått är 90-60-94.
Vi får veta att hon arbetar ”fulltime”, i hennes lägenhet, på hotell
eller hemma hos kunden. Här är det arbetslinjen som gäller.
En timme med Magalí kostar 150 pesos (250 kr)
 
Hon har en liten presentation:
”Jag är Magali, vill du testa min stjärt? Jag kommer få dig att känna
enorm njutning. Ring och bekräfta själv.”
Hon ”älskar sex” och föreslår ”att vi båda ska njuta fullt ut”.
Lovande. Driven och entusiastisk.
 
Jag ser att kunderna kan skriva och berätta sina erfarenheter. Vilken serviceinriktning!
Så kan vi som är osäkra vilken tjej som passar oss bäst bestämma oss.
Internet är verkligen fantastiskt.
Så, vad skriver kunderna om Magalí?
 
Javier: Mycket fin brud. Var med henne igår. Älskade att knulla dig i stjärten, mi amor.
Mycket fin stjärt. Man vill avnjuta den hela dagen. 
 
Pepe: Var i eftermiddags med Maga… utmärkt ”pete” (avsugning)… stjärten
är vacker och hård… fittan är väldigt tajt… Excelente!
 
Burrito: Maga, en gudinna… suger som en dammsugare, jag tappade andan och
hon är väldigt HOT, den bästa ”polvo” (satsen) utan tvekan och jag lovar att
snart komma tillbaka och äta upp dig!
 
José: Jag var med henne, härlig culo, kysser underbart,
oförglömlig ”pete”, fantastisk fitta. Hon älskar att få den
uppkörd i stjärten, hon är en av dem som kommer genom
stjärten. Jag fick henne att komma två gånger där.
 
De kallar henne för ”älskling”, ”min kärlek”, de försäkrar
att hon fick upprepade orgasmer. Analt, till och med.
Överallt finns den. Jakten och tron på den lyckliga horan, hon som ska rädda oss från att
begå ett moraliskt snedsteg.
Hon som vi är beredda att smutsa ner för att behålla vårt samvete rent.
Vem vet, Magalí skulle kanske rent av svälta om det inte
fanns barmhärtiga kunder redo att knulla henne i arslet.
 
Jag blir illa till mods. Stänger ner sidan.
Fantasin om att ligga med en prostituerad känns så främmande.
Som ett obehagligt, avlägset eko från en gammal patriarkal röst som vägrar dö. 
Det är inte min röst. Jo, såklart. Min också.
Det är en kollektiv röst som sedan urminnes tider studsat på historiens väggar.
Fram till idag. Fram till mig.
En smärtsam men nyttig påminnelse om att
jag är inte bara jag, man är också man.

  • Tjänstgörande redaktörer: Frida Westergård, Love Isakson Svensén och Nils Höglander
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB