Nu har även en anställd på Föräkringskassan gått
ut och klagat på att de tvingas följa omänskliga regler.
Försäkringskassan kan inte blunda längre!
De måste se över sina rutiner.
De måste vara mycket duktigare på att rekrytera folk
så att såna här lipsillar sållas bort redan vid första jobbintervjun.
För tuffa beslut behövs tuffingar.
Inte blödiga jävlar med hjärtat i handen.
Har du lätt för att få dåligt samvete?
Bli dagisfröken eller något annat yrke för mjuka fikusar!
Vi behöver personal som inser att Sverige befinner sig i krig.
Mot lättjan. Mot alla som parasiterar på vår generositet.
Som i alla krig, drabbas även oskyldiga. Det är oundvikligt.
För fienderna är sluga. De gömmer sig i sjukstugorna för att beblanda
sig med de riktiga patienterna, de bygger skyttegravar med läkarintyg
och drar på sig offerrollens skottsäkra väst innan de går ut och skjuter skarpt
på tidningarnas debattsidor.
Vi kan inte låta det få oss att tveka. Vi, som vet sanningen.
Den som inte fuskar har inget att frukta.
Den som fruktar har förmodligen fuskat.
I ett krig finns inte plats för tvekan. För barmhärtighet.
Tänk om våra soldater varje gång de avlossade ett
skott i Afghanistan tänkte på att de kan träffa en
pappa, en syster, ett barn. Att deras kula går in i
toppen på ett isberg av stundande sorger.
Tänk om de varje gång de stod öga mot öga med
fienden tänkte på att det står en varm middagstallrik
och väntar på motståndaren, att något barn inatt kanske
kommer att vänta förgäves på en godnattsaga.
Tänk om vi helt plötsligt skulle få för oss att behandla
vår motståndare som en medmänniska, om vi skulle
vara… jag vill knappt smutsa ner min mun med sånt
kommunistiskt lexikon… empatiska.
Vi kan inte tveka inför tårar, vi kan inte låta deras vädjan
få oss att släppa fingret från avtryckaren. Deras desperation får inte
bli en fuktig, salt hinna mellan vårt öga och kikarsiktet.
Lagen är lagen. Vi behöver personal som verkställer den,
inte som ifrågasätter den.
Vem är du att visa den barmhärtighet lagen inte visar?
Vem är du, fotsoldat, att ifrågasätta det komplexa orsakssambandet
som föranledde lagen?
Försäkringskassans vägar äro outgrundliga.
Så låt byråkratins generaler tänka på krigsstrategier,
verkställ order.
Titta noga i kikarsiktet. Ser du det minsta tecknet på
arbetsförmåga, om det så inte är mer än ett dugligt lillfinger, så tveka inte:
Skjut, för i helvete!
Det är inte en människa du träffar, det är ett ärendenummer.
Sätt hårt mot mjukt!
På samma sätt som människor i Sverige insjuknat av att känna
efter för mycket, kan de tillfriskna om de känner efter tillräckligt!
Försvara arbetslinjen, soldat!