Det enda stora bråket jag haft med min flickvän
var på grund av Messi.
Det var en kväll hon ville att jag skulle krypa ner
bredvid henne i sängen, men jag ville inte.
Jag ville sitta uppe och googla och youtuba Messi,
precis som jag gör varje gång han spelat.
Jag går in på Youtube och tittar om och om
på alla klipp som lagts upp.
Jag älskar att se hans mål kommenterade på
olika språk – tyska, arabiska, katalanska, spanska,
engelska. Höra hur de hänförda kommentatorerna
går upp i falsett när Messi gör omöjliga saker möjliga.
Jag tröttnar aldrig på Messi. Får aldrig nog.
Redan dagen innan han ska spela börja jag
känna pirret, förväntningarna.
Och när verkligheten ännu en gång överträffat
mina fantasier, älskar jag att sitta framför datorn
och läsa och lyssna om och om igen på det lilla
miraklet.
Så även denna kväll.
Grejen var att bara en timme tidigare hade
vi blivit rånade. C hade varit tvungen att se
hur en person hade en pistol tryckt mot min rygg
i tio minuter. Det tyckte hon var skäl nog för att
vi skulle lägga oss tillsammans just den kvällen.
Jag kunde inte se det. Visst, jag var också skärrad.
Men Messi hade ju gjort mål samma dag!

Vi somnade utan att prata den kvällen. Arga. Sårade.
Båda kände att den andre var okänslig.
Hur kan han föredra Messi!?
Hur kan hon inte fatta att jag vill sitta och kolla på Messis mål!?

Jag förstod att jag var tvungen att förklara för henne
vad Messi betydde för mig.
Så kvällen efter gjorde jag i ordning varsin Fernet con coca,
tände ljus och vi satte oss på balkongen.
Jag berättade att Messi inte bara är en fotbollsspelare.
Förklarade att det han gör på fotbollsplan är ett konstverk,
att han inte borde få kommenteras av sportjournalister utan av
kulturrecensenter.
Jag sa att Messi är en person som gör mig lycklig. Flera gånger i veckan.
Jag vågade till och med berätta att när jag såg honom
bli buren av plan, sista gången han skadades, började jag gråta.
Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag visste att han skulle
komma tillbaka, men samtidigt kände jag att mitt liv blev
tommare, att de månader han var borta var jag inte en
lika glad människa. Det är inte många personer i världen
som har den påverkan på mig.

Jag tror inte hon förstod mig. Eller kanske ens trodde mig.
Så hon kommenterade det för en argentinsk väninna,
som förklarade att alla argentinska män är lika Messi-frälsta.
Att det bara är att acceptera det.
Luz, min bästa kompis, berättade att när Barcelona spelar
finns hon inte för Javier, hennes kille. Han ser henne inte,
han pratar inte med henne. Och hon skulle aldrig drömma om
att be honom göra något annat än att titta på matchen.

Nu är jag en mycket bättre pojkvän än Javier, så vi hittade
en fantastisk kompromisslösning.
Jag lovade C. att massera henne när Barcelona spelar.
En och en halv timme massage, varje helg.
Det är en win win-situation!
Jag får titta på Messi, utan dåligt samvete, och hon sitter glad och tyst bredvid,
utan att fråga vad offside är för något, varför domaren blåste
av eller om gula och röda är de enda kort som finns.

Nu ser vi båda fram emot nästa Barcelona-match
med samma, av olika skäl, förväntan.
Och jag tror, även om hon aldrig kommer att erkänna det,
att hon också börjat älska Lionel Messi.