Igår vände livet blad.
Jag fimpade min sista cigg.

Imorse vaknade jag utan att veta varför.
Min kompass hade avmagnetiserats.
Pilen snurrade som en takfläkt och
jag gjorde det enda rätta:
Försökte ge livet en ny mening,
en outfit som passade in i gårdagens beslut.

Den gamla Martin som somnade med
ett vinglas på nattduksbordet,
som använde fernet och Phillip Morris
som spökskrivare, är död och begraven.

Som fågeln Fenix har jag stigit
upp ur askfatet, slitit mig loss
från beroendets bojor och räckt
livet handen, istället för fingret.

Och vilket bättre sätt att välkomna
den här frikyrkliga versionen av mig
själv, än med en joggingtur klockan
halv åtta på morgonen!