Kommer du ihåg när du frågade chans på mig?
Det var varmt och skönt på klipporna.
Vi var på västkusten, jag hade en kaffe i handen
och jag kunde inte motstå dig.
Det har gått nästan 20 år och jag kan
fortfarande inte motstå dig.
Jag blev vuxen med dig och det finns ingenting i mitt liv
som inte är präglad av din närvaro.

Ingen kan undgå att du och jag har det ihop.
Inte bara för att jag håller dig i handen hela dagen.
Jag har också ditt gula läppstift mellan mina fingrar,
och smaken av din tunga kärv i min mun.
Jag har dina avlagringar på mina tänder och
varje hostning är ett eko av din röst.
Du tar så mycket plats. Varje gång mer.
Du bedövar mina smaklökar, sover i mina lungor
och städar inte upp efter dig i mitt blodomlopp.

Ändå älskar jag dig.
Men du anar inte hur mycket jag hatar den kärleken.
Det är därför jag måste lämna dig. För gott.
Börja packa,  för på måndag är du inte kvar i mitt liv.