Omöjliga blogginlägg om mina barn varit svenska
avMina barn har återkommit ständigt
under mina fyra år som bloggare.
Jag har alltid försökt att skydda dem,
har inte berättat saker jag vet att
de inte skulle vilja kommer fram.
Ibland har läsare frågat mig om jag
skulle våga skriva som jag gör,
ifall mina barn kunde svenska och läste
mina inlägg. Eller om deras vänner
gjorde det.
Svar: Självklart inte!
Jag tror jag är en öppenspråkig pappa,
men det skulle ha känts lite svettigt
om något av mina barn frågat vad jag menar med
det här inlägget:
Ett trauma förstörde mitt sexliv
”När jag var liten var jag normal,
som vilken pojke som helst:
När jag var fem satte jag på
min systers dockor för första gången.
(fråga inte hur, ni vill inte veta –
framförallt inte du, älskade syster)
Samma år köade vi på dagis och turades om
att jucka på A. som låg
naken på magen i en koja som vi
byggt med madrasser.
(behöver jag klargöra att jag gick
på ett latinskt dagis? PS. A. var tjej)
Redan då tyckte jag det var barnsligt
att leka Doktorn.
Jag visste att jag ville ha sex, inte hitta på
en medicinsk ursäkt för att stoppa in handen
under en trosa.
Så när jag var sju förförde jag min första mandarin.
men bara en handfull frukter senare, upptäckte
jag apelsinens fruktkött.
(Imorgon kommer ni kunna läsa på Flashback att
knulla apelsiner är typiskt för sefardiska kibbutz-judar)
En passionerad relation, som tog slut när jag var åtta,
och jag satte yoghurt på pitten och lät katten slicka.
Katten drog en lättnadens suck när jag
var elva och blev tillsammans med Maria –
som jag dessutom delade med Anna
och jag minns att de turades om att kyssa
mig och jag skulle blunda och gissa
vem som var vem.
– Anna!
– Åh, Maria, Maria!
– Hm… Maria igen?
– Anna!
Och så vidare.
När jag var tretton drog jag min första handtralla.
En timme senare, min andra.
När jag var 14 lade jag en tröja på över mina lår
när de visade dokumentärfilmer på naturkunskapen,
och så fick A. (en annan) stoppa in handen och
få mig att glömma vad filmen handlade om.
Ja, man kunde inte anklaga mig för att inte bejaka min sexualitet.
Jag har sett den både i vit- och brunögat.
Som vilken annan pojke som helst.
Men något gick snett i min sexuella kometkarriär.
Förmodligen kom ett trauma, som jag inte har minne av, i vägen.
För vet ni när jag blev av med oskulden?
När jag var 19.
19 (nitton)!
Läskigt, eller hur? Vad fan hände egentligen?
Jag vet inte. Det är ett mysterium som förföljer mig.
Var jag fikus under de åren? Vegetarian?
Blev jag utsatt för något sexuellt övergrepp?
Jag vet inte, men jag kan inte släppa det.
Jag känner mig som en förrädare,
en Judas som vänt sin latinska arvsmassa ryggen.”
Eller vad ska jag säga till min dotter
när hon kommer och frågar om Doll Juan
även varit på hennes dockor!
Doll Juans svurna fiende!
Gud ska veta att jag har knullat konstiga dockor!
Som latinskt barn är man inte kräsen.
Har pippat brudar utan hår, med bäbisvalkar,
jag har borrat enögda, rödhåriga och pullat
ett slitet luder som tatuerat ryggen med bläckpenna –
bakifrån såg hon ut som en sjöman.
Ja, jävlar i helvete vad jag var kåt på den tiden.
Hade inte haft problem att slicka upp en Monchichi i brygga
om jag haft en nära till hands.
Eller haft en orgie med hela Matrioshka-familjen om
jag haft brudarna nära – hört att ryskor ska vara heta.
Hade börjat med minstingen och sen tagit systrarna
i tur och ordning ända upp i tonåren.
Min och deras.
Hade till och med kunnat ta ett stadigt grepp på
My Little Ponnys punkiga hästsvans och…
ja, ni fattar.
En riktig Doll Juan.
Jag har bara haft två regler, två moraliska spärrar, när det kommer
till dockpippning:
Aldrig med en kille (inte ens gay-Ken) och, framförallt,
aldrig med en Barbie.
Det lilla imperialistludret skulle jag inte röra ens med tång!
Det har inte att göra med att hennes kropp är så stel,
att man varken kan tvinga ner henne på knä eller
sära på hennes ben sidleds, eller att hon saknar kisshål.
Det är hennes ideologi som gör henne oknullbar.
Det spelar ingen roll om hon är mörk, blond eller rödhårig.
Om hon är tandläkar-barbie, prinsess-barbie eller Barbie i balklänning,
om hon åker i den stora rosa bilen eller rider på hästryggen.
Det skulle kännas som att göka med fiende,
att befrukta den kulturella dominansen.
Så när jag läste att Venezuelas Hugo Chavéz vill få bort
överklassbitchen från Venezuelas gator, kändes det
som att det inte var en dag för tidigt.