Inlägg av Martin Ezpeleta

Borde Noak fått uppdraget?

av Martin Ezpeleta

Upptäckte mitt sjätte sinnes begränsningar.
Räddade förvisso mobilen från en säker död
i vattnet, men såg inte två handdukar,
en tröja, ett anteckningsblock, en förlängningssladd och
en trästol från matsalen. Allt låg, stod eller hängde bredvid.

Som sagt, mannens sjätte sinne verkar vara ett väldigt effektivt sinne,
men ytterst selektivt.

Jag kan inte låta bli att tänka på om inte Gud
tabbade sig när han beordrade Noak den stora Evakueringen.
Var det rätt att ge en man ett så känsligt uppdrag?
Att få med två av varje sort kräver minutiös planering
och noggrannhet. Det var en hemsk lång lista med både stora
och små djur som skulle bockas av.

Borde inte en kvinna fått uppgiften?

Det kommer vi aldrig få svar på.
Vi har alltid utgått från att Noak utförde missionen med bravur –
men hur kan vi veta det?

Giraffanten, den stora giraffen med snabel är ju inte längre här för
att berätta sin historia.
Och hur många år hann krokodelfinen simma som en ensam strumpa
i havet och jämra sig över Noaks slarv, innan den dog utan arvinge.

Det vet vi inte.

Vi tillhör överlevarna, dom som efter den Stora Torktumlingen
hade den mirakulösa turen att kunna hitta sin andra strumpa.

Jag kan nästan se framför mig hur Noaks fru slår sig för pannan,
när hon i säker hamn inventerar det maken fått med sig i Arken:

– Vart har du huvudet, karl!? Det står ju tydligt på listan:
TVÅ fladderåsnor! TVÅ!!

En riktig krönikör ska se ut så här

av Martin Ezpeleta

Hittade bilder från min första fotosession.
Jag skulle börja som krönikör på
Norrbottens-Kuriren och skulle debutera
med byline-bild. Inget lämnades åt slumpen.

handen på hakan.jpg

Blicken.
Intensiv. Rakt in i kameran.
Ingen tvekan, ingen skugga.
Blicken ska säga:
Du ska få höra sanningen.
Även om den kan göra ont.

Munnen.
Mona Lisa. Outgrundlig.
Det är inte ett leende. Men nästan.
Den är hemlighetsfull.
Munnen säger:
Sanningen kommer att förvåna dig.

Vit tröja.
Neutral. Oviktig. Irrelevant.
Den säger:
Titta inte hit, det viktiga finns från halsen och uppåt.

Handen på hakan.
Eftertänksamhet. Klokhet. Grubblerier.
Den säger:
Jag är en riktig pretto-tönt.

Otroligt! Har precis upptäckt att vi män också har ett sjätte sinne!

av Martin Ezpeleta

Jag tror på modersinstinkten.
Tror att det är kvinnans sjätte sinne.

En mor kan känna när sitt barn är i fara.
Om hon är en bra mor, såklart.

Har aldrig trott att det finns
en manlig motsvarighet.

Är inte ens säker på att vi är
standardutrustade med de fem vanliga.
Åtminstone har vi svårt att använda alla
fem samtidigt.

Men nyss började det hagla
och plötsligt kände jag en omotiverad rädsla.
Och en inre röst som sa:
– Bordet i trädgården!

Jag sprang dit utan att veta vad jag letade efter,
men med en överhängande känsla av fara.
Och visst fan – där låg min mobiltelefon, helt oskyddad!

Otroligt!
Vi har ju visst ett sjätte sinne!
Vi har bara inte vetat vad den duger till!

Ett otänkbart samtal i Sverige

av Martin Ezpeleta

Samtal idag med dottern vid lunchen.
 
Dottern: Vad ska vi äta?

Jag: Oxfilé

Dottern: Igen??

Jag: Skämtar du?

Dottern: Vi har ätit oxfilé varje gång sen du kom hem! Har vi inget annat i kylskåpet!?
 
Vad ska man säga till en så bortskämd ungjävel?

Att hon ska tänka på de stackars svenska barnen som är
tvungna att äta fläskkotlett?

Kommer jag att komma till helvetet?

av Martin Ezpeleta

Jag är orolig.
Jag har skällt ut min kötthandlare.
Cristian.
Han som baddar mina själsliga sår med oxfilé.

Han lurade mig på 4 kr igår.

Och jag blev skogstokig när jag kom på det idag.
Jag har beställt 7 kilo kött till ikväll
och han lurar mig på 4 spänn!

Är så trött ”que me metan el dedo en el culo”.
(det blir nästa uttryck ni får lära er i språkskolan)

Men nu är jag rädd. Livrädd.
 
Cristian såg ledsen ut när han gav mig tillbaka pengarna.
Känns som att jag har sårat Gud.

Tror ni att det stämmer att det finns en speciell plats i helvetet
för män som skäller ut sina kötthandlare?

Nu ska jag be tio Fader Vår och sen sova siesta.

Arrojante: En lysande affärsidé!

av Martin Ezpeleta

Jag har dåligt affärssinne.

Pengar skyr mig som pesten,
undviker mig och byter trottoar
när de ser mig komma med kupade händer.

Men den här gången tror jag att jag
har en bra idé. En riktigt bra idé.

En import- och exportfirma.
Jag har nämligen upptäck att argentinare saknar något
som svenskar producerar i överskott.

Samtidigt har argentinare en industriell överproduktion av något
som svenskar saknar helt och nog skulle behöva.

Låter inte det som en win-win situation?

Jag vill egentligen inte producera en produkt,
utan snarare en ny medborgare!

Jag ska nämligen importera svensk jante till Argentina
och exportera vår arrogans till Sverige!

Va!? Hur bra är inte det?

En fusion mellan svenska ”Nä, men vem är lilla jag?”
och det argentinska ”Nä, men vem är lilla du?”

Mellan den falska självförödmjukelsen
och den omotiverade förhävelsen

Jag skulle kunna skriva böcker om det,
självhjälpsböcker:
”Tio steg för att bli mer Arrojant”

Tror ni inte det skulle funka?
Tror ni inte att det behövs!?

Iakttagelse

av Martin Ezpeleta

SPARK_~1.JPG

(www.pitea.se)

Jag undrar vad en argentinare
tycker är det mest surrealistiska med den här bilden.

Snön?

Sparken?

Eller att sparken kunnat stå där så länge
utan att någon snott den?

Första dagen i bilder eller Ole, dole, doff

av Martin Ezpeleta

Min son är en idiot.
Han lovade att ta hand om trädgården
när jag var borta.
– Glöm inte trädgården! var det sista jag sa.
– Neeeeej, sluta tjaaaata! Jag ska!

När taxin igår stannade framför mitt hus,
fick jag en shock.

IMG_3049.JPG

Min gräsmatta hade förvandlats till en tropisk regnskog.
Den två meter höga busken existerade inte ens för
sex veckor sen!
Jag vågade knappt gå in, det kunde lugnt ligga en leopard
gömd i gräset.

Lyckligtvis har jag ett effektivt motgift mot
alla typer av bakslag i livet.
Cristian. The butcher. Mannen i mitt liv.

– Svara ärligt, frågade min dotter på kvällen,
vem saknar du mest när du är i Sverige:
oss eller Cristian.

Älskade lilla människa, jag kunde inte krossa hennes hjärta.

16122009009.jpg

Men sanningen är att den här bilden gör mig
tårögd, får mig att glömma kackerlackorna och relativisera
alla obetalda räkningar som ligger kvar på golvet.

IMG_3070.JPG

Det åttonde underverket. I mitt kök. Mäktigt.
Vinet är en Nieto Senetiner, Merlot.

IMG_3075.JPG

Stämningen är högtidlig.
Offergåvan till smaklökarna förbereds.

16122009011.jpg

Dottern tar hand om salladen,
precis som livets oskriva lagar förespråkar.

IMG_3080.JPG

Ser ni det frikyrkliga ansiktsuttrycket?
Blicken hos den som funnit den rätta vägen?
Leendet hos den som fick titta in,
just när himlen särade på benen?

IMG_3090.JPG

Åh, avslutningen på en fantastisk kväll!
Men oj, vad svårt att välja!

Ole, dole, doff, kinke, lane, koff…

Att komma hem ska göra ont

av Martin Ezpeleta

Nästan varje gång jag kommer hem från mina resor till Sverige,
får jag käftsmäll.
En smutsig spruta med realism injekterad direkt i fotsulan.

Det är som en våldsam påminnelse:
– Ok, nu är du i tredje världen igen. Vakna.

För två år sen hann jag inte vara mer
än tio minuter hemma förrän jag tog en
alltför ung inbrottstjuv på bar gärning i mitt vardagsrum.

– Vad fan gör du i mitt vardagsrum!?

– Eh. . . det var inte låst.

– Men varför går du in utan att ringa på!?

– Måste man det?

– Det vet du ju!

– Nä, jag trodde att man fick gå in.

– Försök inte, du skulle sno min stereo, eller hur?

– Nää, jag ville bara kolla om du hade lite bröd. Jag är hungrig.

– Jag har inte bröd!

– En peso?

– Ok, men nästa gång måste du ringa på dörren.
Det kan gå illa, någon gång kommer du bli skjuten. Stick nu!

– Ok, tack så mycket.

– Hej då.

Den här gången har jag drabbats av en invasion
av kackerlackor. Stora, feta kackerlackor.
Här är sista timmens skörd:

IMG_3094.JPG

IMG_3099.JPG

Men jag gillar det. För det är också en påminnelse
om varför jag vill leva här och inte i den svenska
steriliserade luftbubblan.

Argentinsk språkskola: Första läxförhöret!

av Martin Ezpeleta

Hola mis amigos! Vi har haft ett litet uppehåll i studierna,
medan jag tramsat runt i Sverige de senaste veckorna.

Lyckligtvis är jag nu tillbaka i mitt älskade Argentina
och då är det också dags att återvända till skolbänken
för ytterligare en termin på Ezpeletas argentinska språkskola
den enda kursen som ger dig ett språkligt kamouflage i Argentina
och full behörighet till livets universitet: gatan. 

Jag vet inte hur mycket ni har kunnat öva under uppehållet,
därför tänkte jag att vi skulle börja med ett litet läxförhör.
 
Som vi alla vet är en svordomen ofta en metafor – bara så kan
vi läsa av och förstå en klassisk och stilren svordom som:
– Lustrame bien la pija, puto de mierda.
– Polera min kuk ordentligt, din jävla bög.

I ett västerländskt tankemönster är det befogat
att klassa den här (språkliga) satsen som en motsägelse.
Men argentinskan är mer metaforisk än Bibeln och det här
är ju bara ännu ett sätt att säga “Håll käften”, eventuellt “Du snackar skit”.

Man kan inte begripa eller tillämpa argentinska svordomar
utan att förstå de erogena zonernas symboliska värde i språket.

Därför vill jag testa er språkförståelse, för att se om ni är redo för att ge er
ut på Buenos Aires gator och beblanda er med lokalbefolkningen.

Exemplet tar jag från taxichauffören som skjutsade mig från
flygplatsen i Buenos Aires igår.
Han berättade att han varit på en fest och hamnat i en diskussion
med en militär som, enligt min taxichaufför, bara snackade skit.
Hur slutade diskussionen?
Ja, såhär sammanfattade taxichauffören det:

– Le metí el dedo bien en el culo, se lo revolví hasta que enganché
la tripa gorda y se la arranqué!

Översatt:
“Jag körde in fingret djupt upp i röven på honom,
rörde om ordentligt, tills jag fick tag på tjocktarmen och drog ut den!”.

En riktig street poet, som får Marquis de Sade att framstå som
en pryd konfirmand i jämförelse.

Jag hade aldrig hört det här uttrycket, men hade ändå inte svårt att förstå innebörden.

Men förstår ni vad han menade?

Sida 58 av 73