Det är fyra dagar till julafton.

Men här har julen inte kommit igång än,
igår hörde några vänner av sig –
de visste ännu inte var eller med vem
de skulle fira julen. Men de tyckte det
var dags att så smått börja engagera sig
i frågan. Det är ju trots allt fyra dagar kvar.

Kan ni tänka er det i Sverige?
Att någon fyra dagar före jul börjar kolla
runt var de ska vara på julafton?
I Sverige vet man var och med vem
man ska fira jul redan innan man föds.
Julklapparna började man handla redan under sommarrean,
dukningen planerades tidigt på hösten och vid första advent
är upphetsningen så stor att man måste tänka på fotboll
för att inte få utlösning.

Jag tror det är dags att sluta kalla julen för
årets viktigaste högtid i Sverige och uppgradera den
till årets längsta årstid.

I Argentina är det annorlunda.
Den är inte bara mycket kortare, den är liksom…
bisarr.
Eftersom man saknar en gedigen och i berg
inristad jultradition, blandar man hej vilt istället.

Ta skyltfönstren till exempel.
Trots den stekande värmen, vill man ändå skapa vinterkänsla.
Så skyltdockorna i bikini har tomtemössor på sig
och står på bomullstussar som simulerar snö.

Eller butikerna som säljer julpynt, por Dios!
De är som utfreakade versioner av butikskedjan Tiimari,
en riktig uppvisning i smaklöshet, med
batteridrivna tomtar, självlysande krubbor och turkosa girlanger.
De får Finlandsfärjorna att framstå som minimalistiska.
Hur skapar man julstämning med en sån inredning?

Och detta skruvas upp ännu ett varv
när det kommer till julgranen.
Förutom den traditionella mörkgröna plastgranen
kan man också köpa kritvita eller knallröda –
julens trikolor.
På den här färgglada stången tillkommer utsmyckningen –
och en argentinsk gran har mer utsmyckning än
uniformen på en krigshjälte.
Ljusen är ett blinkande disko.
Om tanken är att på något sätt spegla Jesu födelse,
måste ungen ha fötts på dansgolvet under ett raveparty.

Jag vet faktiskt inte om det här är argentinarnas uppfattning
om julstämning, eller om granen är tänkt för att signalera
en landningsbana som Tomten ska kunna se tydligt ända
från stratosfären.

Men det här är inte det värsta. No.
Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att ha techno-granen
som läslampa året runt om jag då slapp äta
pionono på julafton.

Pionono är julbordets stora marodör.
Pionono är som den där ensamma och vidriga kusinen
som man måste bjuda in på julmiddag med som ingen
står ut med.

Det är en fullständigt vidrig rulltårta  fylld med skinka,
paprika, ägg, mögelost och annat skit som kan vara gott
var för sig, men som på en söt tårtbotten får
smaklökarna att hungerstrejka.

I grund och botten handlar det om att argentinarna
inte kan laga mat utan kött.
Köttet är argentinarnas mat-kompass,
det är Polstjärnan på det dukade bordet.

När argentinaren lagar mat är köttet
den självklara referenspunkten.
Då kan man aldrig gå vilse.
Lite som potatisen för svennarna.
Problemet är att när köttet försvinner,
blir matlagningen ett oförutsägbart äventyr,
en seglats på okänt vatten.

Det är lite synd att Jesus inte föddes
i en förort till Buenos Aires.
Då hade de två vise männen (den tredje försov sig)
inte tvekat att slakta sina mulåsnor
och göra en fet jävla asado för att hylla
Guds barn.

Och jag hade sluppit ha ångest över
att julbordet ska kapsejsa i min mun.

Hörde på Ekot att svenska skolungdomar är dåliga på att simma.
Boven tycks vara nysvenskarna,
som jag förmodar antingen är vana att flyta på Döda havet
eller tycker inte om att ta ett enda armtag.
Jag är hursomhelst lite orolig för hur detta ska utnyttjas av SD,
så jag har ett litet politiskt förslag.
Eller en integrationspolitisk vision, kanske man skulle kalla det.

Avskaffa allt badvatten

Jag vet att svenskar älskar sitt vatten
bada är en gammal inhemsk tradition
som att sätta sig full vid ratten
men vad vi nu behöver är integration.

Eftersom invandrarna skyr den som katten
och är sämst på att simma bland däggdjuren
så föreslår jag att vi avskaffar allt badvatten
och slår ett slag för mångkulturen

Så undviker vi att SD blir det politiska landmärket
och den etniska utrensningen som lurar i varje fors
det vore sorgligt om simborgarmärket
blev den svenska framtidens hakkors

För badvatten är till för att dela oss
vem kan simma, vem ska ro
för att inte sjunka som en kloss
i ett rasistiskt H2O

Svensken simmar som en kolja
blatten sjunker och återuppstår
med tur dras han upp igen som olja
om cirka hundra tusen år

Lockar terrorismen som lurar i vassen
och hävdar att simning är att häda
rekryterar medlemmar i simklassen
erbjuder Koranen som flytbräda

Så för att slippa bomber på muslimsk mage
ta och cementera Skärgården
så att man kan hoppa hage
hela vägen till Djurgården

Så kan alla känna sig trygga
och du som har sommarstuga
går  bara till närmsta brygga
och tar bussen för en tjuga

På Malmskillnadsgatan jobbar nu en siren
och Näcken spelar i tunnelbanan
sen Fyrisån fylldes med sten
och blev Arlandas nya landningsbana.

Alla djupa vattenhål behöver
fyllas igen tills det är så grunt
att vi kan snedda rakt över
och slipper cykla Vättern runt

Och när det inte finns kvar en enda sjö
ändrar vi slutligen nationalsången
för nu ska vi äntligen få leva och dö
i den svenska förortsbetongen.

Jag har aldrig tidigare haft någon tilltro till de
egotrippade pubertetsarslen som går
under samlingsnamnet ”svensk ungdom”.

Men äntligen ser jag ett svagt, men hoppingivande
ljussken i slutet på tunneln.

När nu en lärobok i svenska för gymnasieelever
ska aktualiseras är man intresserad
av att inkludera en av mina krönikor.

Tusentals, tiotusentals – ja, kanske hundratusentals
svenska ungdomar ska lära sig att argumentera med
min text som grund.

Framtidens ledare ska studera mig, analysera mig.
Nästa generation makthavare kommer att ha haft
mig som en obligatorisk referens.

Längtar tills jag får höra en svensk diplomat slå
näven i bordet och utbrista:

Barn av en nercabbad Buick full med imperialistiska horor!
Nästa gång du försöker få ut hemlig information om våra
medborgare ska jag sparka in din feta MacDonalds röv tills
du hostar upp dina hemorrojder!

Ni kan läsa den här

När man som mest behöver värme,
kommer ett sånt här fantastiskt mejl:

”Hej Martin

Du får mig att göra något jag aldrig gjort förut, att ta mig tid att skicka iväg ett beundrarbrev.
Du ska veta att jag sannerligen inte är någon lismande person med bekräftelsebehov.
Jag vill helt enkelt bara att du ska veta att du är en enastående skribent//författare/bloggare/krönikör.
Jag läser otroligt mycket, högt som lågt och djupt som ytligt, men sällan har skrivna ord framkallat så
mycket känslor som dina.
Du har en fenomenal humor som du blandar med en uppriktighet och rädsla som bara en otroligt
begåvad och orädd person kommer undan med.
Jag är djupt, på gränsen till bisarrt, imponerad av dina alster.
Skriv en bok, du har allt.

Allt gott och trevlig jul!

Andreas”

Den smyger sig på, ångesten.
När jag satt på bussen till Córdoba inatt
kände jag pistolröret mot ryggen.
Hur jag än vände på mig,
kände jag ett tydligt tryck strax till
vänster om ryggraden, i hjärthöjd,
precis där rånaren haft pistolen.

Försöker tänka att det inte är så farligt,
att allt är över, att det kunde varit mycket värre.
Men hjärtat slår ändå fort och jag får svårt att andas.

Igår gjorde vi polisanmälan.
En formalitet. Konstapeln knappade in berättelsen på datorn.
Lite ointresserad.
Jag märkte att jag inte minns nästan något från rånet.
Det är normalt, det är nervositeten, sa polisen.
Vet inte hur länge allt varade, hur rånarna såg ut.

Jag minns tydligt den stora silverfärgade
pistolen som den andre rånaren tryckte mot
huvudet på en av restauranggästerna.
Minns också tanten som inte ville ge
rånarna alla pengarna.
Hon gav dom en sedel i taget och de
blev mer och mer nervösa.
Jag minns egentligen inte tanten,
minns hennes svarta plånbok, minns att
jag såg att hon hade mer pengar kvar.
Och jag tänkte:
Helvete, ge dem allt!
När rånaren bakom mig blev nervös
kände jag hur han tryckte pistolen
hårdare mot min rygg.
Han gjorde det nog omedvetet, var nog själv ganska nervös.
Minns tydligt känslan när han la handen
på min axel och sa: Var lugn, dig ska vi inte skjuta.
Minns att jag blev lugn, då.
Behövde höra det, tyckte nästan att hans röst blev
mjukare. Som om han brydde sig om mig.
Det gjorde han nog inte. Han var nog bara rädd
att jag skulle försöka mig på något, spela hjälte.
Den tanken slog mig aldrig, lyckligtvis.

Jag försökte tänka positivt.
Jag vet att rent statistiskt är risken liten
att de dödar någon. De ville bara ha pengarna.
Tänka positivt.
Mindes att jag läst att Buenos Aires har samma
mordindex som Geneve. 6 per 100.000 invånare.
Men det är klart, även i Geneve kan man bli
skjuten i ryggen.
Minns att C. var så lugn, hon såg sammanbiten
men lugn ut. Hon tyckte det var jobbigast
att jag hade en pistol riktad mot mig hela tiden.
Det har gått tre dagar nu,
vi får se hur länge pistolen kommer att
vara riktad mot min rygg, strax till vänster
om ryggraden, i hjärthöjd.

David Eberhard summerar:

”Att ragga killar över huvudtaget
är väl som för Real Madrid att besegra Gnaget.
 
Gnaget kan bara vinna på ett enda vis,
med skridsko och en plan full av is…”

Game girls pressansvariga, Nina, svarar:

Att ragga killar på diskoteken
är för den anspråkslöse lätt
och för den som inte uppskattar leken
som helst väljer män med Tourette
 
Om man söker killar som stavar fel i Alfapet
eller memorerar ditt namn som senildementa
Hur man finner en riktig karl är ingen hemlighet
med Game Girl klarar du enkelt tentan
 
Söker du bara ett skadat lamm
kan du Game Girl slopa
dom flockas som torskar i töntarnas damm
och är lika sensuella som en grävskopa
 
Träna upp dig till första rond
drömmannen skall bli din
visserligen gör få motstånd
men välj rätt som i plockepinn
 
Använd James Bond tricket om han är finne
bankrånarbankett om han är muslim
vill du hellre ha svensk/latinsk slickepinne
som heter martin var inte sublim
 
Och till sist ta upp isbiten ur ditt bål
så ska du få lägra hela Levante
men med sr Ezpeleta blir det självmål
han runkar nämligen hellre med en blöt vante

Vi har precis blivit rånade.
Mitt under middagen i en restaurang
i Buenos Aires.
Plötsligt kände jag något hårt mot ryggen.
Lite irriterad försökte jag vända mig om.
En röst väste:
– Det är ett rån, ge mig pengarna.
Annars dödar jag dig.
Jag höll på att hälla ut vinet.
C, som satt mitt emot, förstod inte först
vad som hände.
Hon trodde att det var någon som kommit
in för att sälja något.
Jag öppnade upp min plånbok och räckte
över alla pengar.
Jag sa åt honom att lugna ner sig,
han höll pistolen mot hjärtat.
C. gav honom alla sina pengar.
Först då märkte jag att han inte var
ensam. En kompanjon började gå runt
vid alla bord. Han var nervös.
Höll handen i byxorna, där han hade pistolen.
– Skynda dig, för i helvete.
En annan kund som fingrade för länge i fickan
fick en pistol mot huvudet.
Mannen bakom mig fortsatte att trycka pistolen
mot min rygg.
Han klappade mig lätt på axeln:
– Var lugn, så kommer det inte att hända
dig något.
Det kändes som i en film, overkligt.
En som viftade med sin stora silverfärgade pistol.
Den andra som tryckte sin mot min rygg.
Tänkte just då att det var otur att han
höll den i hjärtats riktning. Om han skulle
få för sig att skjuta skulle nog mina chanser
att överleva vara små.
Men han sköt inte.
När de var färdiga, gick de lugnt ut från restaurangen.
Det är faktiskt första gången jag blir rånad,
under mina 15 år i Argentina.
Nu ska jag ta en sömntablett och försöka sova.

Att ragga killar på diskoteken
det är lika lätt
som att vinna tysta leken
mot patienter med Tourette

Som att vinna mot en dyslektiker i Alfapet
eller spela Memory med senildementa
som att få en kvinna att sprida en hemlighet
Det behövs ingen fusklapp för en sån tenta

När du jagar fromma lamm
alla raggninsknep kan du slopa
det är som att leka fiskdamm
med en stor grävskopa

Det är knockout i första rond
vill du bara ligga är lyckan din
vi erbjuder lika mycket motstånd
som Michael J Fox i plockepinn

Bjud på en stor stark om han är finne
en blodfläck på lakanen om han är muslim
sitt och vänta på latinsk slickepinne
och är han svensk var inte sublim

Men snälla, lämna alltid kvar isbiten i er bål
ni är förvisso Barcelona och vi Levante
men knackar ni is förlorar ni på ett självmål
bli hellre avrunkad med en blöt Lovikka-vante.