Första svårigheten i SD-debatten
är att avgöra vem som är geten.

Som ni redan vet har jag hembiträde.
Rosita.
Hon bor hos mig sen hon blev utslängd från sitt hus.
Hon skämmer bort mig, mina barn och mina hundar.
Imorse när jag kom hem efter tre månader i Sverige var huset skinande rent.
Hundarna var mulliga och såg lyckliga ut.

Men jag märkte att allt stod inte rätt till.
Rosita var alldeles för tyst.
Det var inte ett bra tecken.
Efter någon timme bad hon få prata med mig.
Vi satte oss ute.

– Vad är det, Rosita.

– Jag har syndat.

Åh fan.
Hon har knullat, tänkte jag instinktivt.
Äntligen.
Men varför skulle hon berätta det för mig?
Nä. Det var något annat.

– Vad har du gjort, undrade jag.

– Kommer ni (japp, hon niar mig) ihåg
asken där ni samlade mynt?

– Ja.

– Jag tog pengarna. Jag hade inte en peso och var hungrig.

– Men Rosita, det är inget problem.
Klart du skulle ta pengarna.

– Men det var inte enda synden.

– Få höra

– Jag hade så dåligt med pengar att jag köpte grönsaker
hos Juan och skrev upp det på dig.

– Skärp dig. Är det här nivån på dina synder?

– Vänta, jag har faktiskt en till.

– Vad har du gjort?

– Det var under VM…

(Tystnad)

– … mina nerver…

(Tystnad. Rosita tittar ner i marken.)

– … det blev för mycket…

– Vad gjorde du??

– … jag drack upp hela din flaska Fernet.

Nu på söndag kl 18 går min P3 Dokumentär Världen om Farc-gerillan i Colombia.

Jag är tillbaka!

I Argentina och på bloggen.

Nu kör vi hårt en säsong till, ok?

Dagens krönika i Aftonbladet, kan ni läsa här

Idag gästbloggar jag på TV4, om att skolka från integrationslektionerna.

Ni kan läsa inlägget här.

Dagens krönika om rädslan när den första snön faller
på huvudet, kan ni läsa här

Jag har tagit en bloggpaus.
Månaden ut.

Har såklart inte med fotbollen
att göra. Den har jag redan glömt.

Jag behöver pausen. Är trött på mig själv.
Vill fundera på bloggen, hur jag vill
att den ska vara.

Jag har aldrig vetat i förväg
vad jag ska blogga om,
men en sak har jag alltid haft klart för mig:
Jag måste tycka att det är roligt.

Det är det viktigaste,
att jag njuter av att göra det.

Därför är den också spretig, därför går den
upp och ner. På något märkligt sätt,
speglar den mig.

Nu vill jag göra något nytt med den.
Vet inte riktigt vad.
Jag ska tänka på det.

Håll utkik. Vi ses snart.

Min krönika i Aftonbladet kan ni läsa här.

Jag vill inte överdriva det här.
Det är ju bara en fotbollsmatch.

Men bara så att ni vet:

Förlorar vi idag slutar jag att blogga.