Ska jag anmäla mig själv enligt Lex Ezpeleta?

av Martin Ezpeleta

Jag fattar inte.
Jag betalar inte, som nu alla vet,  skatt i Sverige.

Ändå får jag ett brev från Skatteverket
att jag ska få tillbaka 10.000 kr på skatt.

Sen klagar ni på att Sverige har ett så
högt skattetryck.

Jag får nästan dåligt samvete.
Som att jag stjäl av svenska folket.

En folkhemssnattare
som urholkar den svenska välfärden.

Bara att det är svenska staten som
stoppar varorna i fickan på mig.

Kommer larmet att gå?
Har de planterat bevismaterialet i mitt konto
för att se om jag nappar?

Borde jag lämna tillbaka det?
Har Skatteverket en hittegodsavdelning?

– Hej, jag hittade 10.000 spänn på mitt konto,
tror de tillhör någon utförsäkrad stackare.

Vet inte vad jag ska göra.
Jag har ju samtidigt mina förrädiska latinska gener,
som får mig att bete mig som en blodigel så fort jag ser en lucka i systemet.

Nä. Jag klarar inte av det.
Jag klarar inte av att anmäla mig själv
enligt Lex Ezpeleta.

Kan inte någon av er göra det?
Skriva till Skatteverket och säga åt dem
att sluta sätta in pengar på mitt konto.

Jag vill inte ha mera pengar!
Jag blir tjock, borgerlig och dryg
av pengar. Förlorar min konstnärliga ådra,
mitt författarhunger.

Ni gör det alldeles för lätt för mig.
Snälla, tro mig, jag förtjänar inte pengarna.

Konstigt, jag har alltid tänkt att Skatteverket
var en byråkratisk, mindre romantisk och mer
svennig variant av Robin Hood.

Men det är de inte.
De är snarare Hood Robin,
som tar från de fattiga och ger till de rika.

En tangokväll i Buenos Aires: Chacareralektion

av Martin Ezpeleta

Jag ska berätta en hemlighet för er.
Lova att berätta den för andra.

Argentina varken börjar eller slutar
i Buenos Aires.

Det är sant.

Och i det stora, mörka Argentina
dansar man faktiskt inte tango.

Man dansar mycket hellre en
god chacarera.

Efter tangoyogan hoppade vi snabbt in
i en taxi och åkte på folklore-lektion.

Här övar vi alla på chacarera.

 

 

Utvecklingskurva

av Martin Ezpeleta

Förra sommaren hade jag bostad
och jobb på Aftonbladet.

I år verkar jag bli hemlös
och sälja Situation Stockholm.

Även om jag på något sätt är kvar i
mediebranschen, gillar jag inte riktigt
min karriärs utvecklingskurva.

Fattig argentinsk bloggare söker lägenhet i Stockholm

av Martin Ezpeleta

Hej på er, kära bloggläsare.

Sitter här och planerar min
Sverige-resa.

Ska vara i Sverige juni, juli
och augusti.

Jag behöver en lägenhet.
Är det någon som behöver hyra ut sin?

Kanske svårt tre månader,
men en månad?
Så kan jag hoppa mellan olika.

En 1:a räcker gott och väl för mig.
Den får också vara större, men inte dyrare.
Kom ihåg att jag är en fattig ulands-journalist.

Vad mer?
Hm, den får gärna ha balkong.
Och hemskt gärna en grill!

Har ni något som passar,
skriv till mig: martinhezpeleta@hotmail.com

Tangokväll i Buenos Aires: Tangoyogan

av Martin Ezpeleta
IMG_4252.JPG

Sitter koncentrerad och upprepar mitt mantra:
”Tråkigt”, ”tråkigt”, ”tråkigt”

Jag träffar Ehsan och Josefine utanför
DNI – en tangoskola i Palermo.

Vi ska på tangoyoga.
Förstår snart att den utlovade tantriska upplevelsen
var bara en bluff.

Blir besviken. Känner mig lurad.
Hatar att tvätta pitten i onödan.

De vill betala min yoga. Det är normalt.
Som journalist är man van vid att bli erbjuden små mutor,
för att få oss i rätt skrivstämning.

Många journalister går med på det.
Förhandlar sin integritet, prostituerar sig.
Inte jag.
Jag tar såklart emot mutorna.
Men låter det inte påverkar mitt omdöme,
där jag är principfast.

Tangoyogan var, precis som jag förutspådde,
en turistfälla. Stort som ett hus.

Det här är ganska enkelt egentligen.
I Buenos Aires är det fullt med turister som
kommit hit från hela världen för att andas och leva tango.
De gör inget annat. Ser inget annat. Skiter i allt annat.
De kommer flera månader åt gången.
Och vill bara dansa dagarna i ända.
Sju, åtta timmar om dagen. Alla dagar.

De är inte tangodansare. De är tangomissbrukare.
De ser det polerade, bruna trägolvet som heroin som
injiceras genom fotsulorna.

Eleganta A-lagare som ragglar med stil.
Aristokratiska trapphuspundare.

De kan inte spanska. Men vet vad alla kroppsdelar heter.
De har inte gått på ett enda museum, men kan varje
gatunamn i kvarteren där det dansas tango.

Men som de goda pundarna de är, nöjer de sig inte
med att dansa. De vill ha allt!
Så fort de läser tango-något börjar de klia sig nervöst
i armvecken. Vill ha! Vill ha!
De skulle inte tveka att gå på tango-spa,
klippa sig hos en tango-frisör eller dricka tango-öl.

Det har därför skapats en industri för att tillgodose
detta omättliga behov av tangokonsumtion.

Tangoyoga, till exempel.
Vanlig trist yoga i tangoförpackning.
Det mest spännande som hände under de två timmarna
var att min mobiltelefon började ringa.
Man ska tydligen stänga av mobiltelefoner
under yogapass.

IMG_4251.JPG

Ehsan håller koll på sina chakran med yogaläraren i förgrunden.

Mitt tips: Skit i den, om ni inte sen tidigare är intresserade
av att justera era chakran, lära er att andas med en lunga,
eller sitta i obekväma positioner i väntan på att energin
ska balanseras.

Allt det där kan man ju uppnå med fernet con coca.

IMG_4256.JPG

Josefine tangoyogar

Som tur är, var det här bara början.
Det skulle bli bättre. Mycket, mycket bättre.

Fortsättning följer…

En tangokväll i Buenos Aires – Del 1

av Martin Ezpeleta

Innan jag börjar redogörelsen för tangokvällen,
låt mig presentera mina värdar.

Josefine Hjälmeskog är psykolog.
Men sa upp sig på jobbet för att resa till Buenos Aires
och dansa tango. Har varit i staden sen oktober och har ångest
över att behöva lämna den om sex veckor.
Josefine –  visade det sig – gick i samma gymnasieskola som jag –
Lundellska skolan i Uppsala.
Vi gick där samtidigt.
Jag minns henne. Hon var en av skolans snyggingar.
Hon däremot minns inte mig. Så kan det gå.
Hon är flitig läsare av bloggen och säger att den lilla spanska hon kan
har hon lärt sig genom min språkskola.
Jag försöker föreställa mig tangokavaljeren som bjuder upp
Josefin och får ett Dra åt papegojans fitta till svar.
Hon säger att hon danser mycket mindre sen Ehsan kom till Buenos Aires,
för sex veckor sen.
Hur mycket är ”mycket mindre”?
Ja, nu dansar hon bara fem dagar i veckan, fem timmar åt gången.
Stackarn. Måste vara som att börja om från noll varje gång.
Vi återkommer snart till detta märkliga fenomen –
de osunda tangoturisterna i Buenos Aires.

Ehsan Shariati är dansare och Josefines pojkvän.
Utbildad läkare, men valde att dansa istället.
Gillar sånt. Människor som gör osmarta men kloka livsval.
Han driver en dansskola i Uppsala.
Han är tillsammans med Josefine sedan ett år.
De träffades – såklart – genom tangon.
Hon tyckte att instruktören var snygg.
Kan tänka mig att Ehsan körde en klassisk tangolover-stil.
Som han gjorde med mig. Och det verka ha funkat med mig.
Så jag förstår att hon föll som en kägla.
Otroligt att så enkla knep går hem.

Ehsan har varit i Buenos Aires i sex veckor. Den här gången.
Han har sammanlagt varit över ett år i staden, i olika omgångar.
Trots att han dansar alla möjliga danser, är tango favoriten.
Improvisationen och precisionen. Det älskar han med tango.
Ehsan har dansat tango i elva år.
Han kommer till Buenos Aires för att lära sig mer,
tillsammans med de bästa i världen.
En privat tangolektion med en mästare kan gå på 600 kr
i timmen.
Ehsan har faktiskt tagit tangolektioner med min pappa.
Men då var det gratis, trots att farsan är grym på tango.
Såna är vi i familjen Ezpeleta. Usla på business.

Ja, nu vet ni vilka jag hängde med den kvällen.

När jag återkommer ska vi syna en riktig tangofälla,
vi ska också till dansens Olympen, jag ska berätta om tangons
olösliga dilemma för en svensk och ni ska få läsa om det oväntade mötet
med två bloggläsare i Buenos Aires-natten:
ena läsaren skulle definitivt kvala in i en fanclub,
den andre var… tja, mer kritisk, skulle man lugnt kunna säga.
Och hur slutade egentligen kvällen?

Allt det här efter pausen. Så byt inte kanal.

Svennetango under gatlyktorna?

av Martin Ezpeleta

Vad hände egentligen i fredags?
Har vaga minnesbilder.
Tittar i kameran efter ledtrådar.

Vad fan…

Var det därför Ehsan ville att
jag skulle ha rena underkläder?

Drogs jag med av tangons passion
och det ena ledde till det andra?

Ville jag utforska tangons rötter,
då män dansade tillsammans under
en gatlykta?

Vad hände egentligen?
Återkommer strax med fullständig redogörelse.

tango2.jpg tango1.jpg

Tangoyoga eller tantrisk yoga?

av Martin Ezpeleta
Får det här sms:et från
Eshan och Fia:

”Ses strax. Tangoyogaläraren är lite speciell.
Ta med rena underkläder.
Annars finns det att köpa där men det är lite dyrt”.

Jag svarade:
”Är det tangoyoga eller tantrisk yoga? Har jag missförstått?”
Fick inget svar.

Jag har tyvärr inga rena underkläder.
Men jag har i alla fall tvättat pitten.

Det här ska bli mycket spännande.

Sida 42 av 73
  • Tjänstgörande redaktörer: Mikael Hedmark, Emma Lindström och Emelie Perdomo
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB