Europas etablerade partier har prövat allt för att stoppa högerextremisters och rasisters framfart i väljarkåren.

Hittills utan framgång.

Främlingsfientlighet är ingen sjukdom som går att bota bara man hittar rätt medicin.

Förfärade undrar många svenskar hur Sverigedemokraterna kunde komma in i riksdagen. Alla har sina idéer om hur partiet ska oskadliggöras. Underförstått ligger en uppfattning att det måste bero på något slags missförstånd eller informationsunderskott när människor röstar på Sverigedemokraterna, på Nationella Fronten i Frankrike eller Frihetspartiet i Holland.

Bara de etablerade partierna agerar kraftfullt ska denna ”ohyra” försvinna.

Tyvärr visar verkligheten att det inte är så enkelt.

Högerextrema, nationalistiska och populistiska partier har växt fram i de flesta europeiska länder under de senaste två årtiondena. Sedan Jörg Haiders FPÖ tog plats i Österrikes regering 1999 har det etablerade samhället i Europa vaknat på allvar och insett faran.

En rad olika strategier har använts för att motverka och blockera de främlingsfientliga partierna.

Tiga ihjäl – Länge var detta taktiken i Sverige. Både media och politiker låtsades som att Sverigedemokraterna inte fanns och trodde att de därmed var dömda till ett liv i glömska. Erfarenheter från många andra länder visar att taktiken kan fungera en kort period men inte i långa loppet.

Utfrysning – I Belgien etablerade övriga partier en ”anständighetsgräns” där de vägrade ha med Vlaams Bloc att göra. Partiet växte ändå.

Tolerans – I Danmark släpper de konservativa inte in Dansk Folkeparti i regeringen men samarbetar ändå med partiet. Dansk folkeparti röstar för regeringens förslag mot att de får igenom skärpta krav för invandring och mer satsningar på de äldre. Partiet har växt i varje val sedan 1998 och är i dag de mest inflytelserika främlingsfientliga partiet i Europa utanför en regering.

Krama ihjäl – I Österrike bildade de konservativa regering med Haiders FPÖ. Partiet blev mer rumsrent och de högerextrema ökade sina röstetal.

Kapitulation – Schweziska folkpartiet sitter i regeringen och sätter helt den politiska agendan, som med folkomröstningen om att förbjuda minareter Lega Nords inträde i Italiens regering har inneburit fri jakt på invandrare. Få politiker tar längre avstånd från rasupplopp och hatbrott.

Till bilden hör att de högerextrema partierna mer och mer ömsat skinn. De stryker rent rasistiska formuleringar ur partiprogrammet och rensar ut företrädare som är alltför öppet rasistiska. Allt i ett försök att bli mer rumsrena och attrahera större väljargrupper.

Under tiden bråkar politiker och samhällsdebattörer om vilka åtgärder som är effektivast mot extremisterna medan de i själva verket står handfallna. Ingen medicin verkar fungera.

Förmodligen för att högerextremism, främlingsfientligheten och nationalism inte är sjukdomar.

De är fenomen som alltid existerat. Som växer eller krymper ihop beroende på förhållandena i samhället.

Främlingsfientliga partier växer i tider av kris och oro och när de etablerade partierna alla rusar mot mitten. Ofta knyter den an till lokala företeelser i ett land. Alltmer växer den till en global rörelse i västerländska demokratier.

Terrordåden den 11 september var en avgörande katalysator. Attackerna och de efterföljande krigen skapade en allmän känsla av otrygghet och oro för tillståndet i världen. De gav upphov till stora flyktingströmmar av muslimer från Irak, Afghanistan, Somalia och andra muslimska länder.

Flyktingar som delvis kom till Europa i ett läge när misstänksamheten och fientligheten mot muslimer och islam växte på vår kontinent. Tidigare hade högerextrema rörelser kännetecknats av ständig inre splittring. I slam och terrorism fick de en gemensam fiende att ena sig mot.

Ytterligare hjälp på traven fick främlingsfientligheten av den globala finanskrisen. När arbetslösheten når tvåsiffriga nivåer och plånboken blir tunnare riktas ilskan ofta mot invandrare som ”snor jobben” alternativt ”lever på bidrag”.

Till och med invandrarnas drömland USA har den här gången sparkat bakut. Arizonas rasistiska lagar för att kunna kasta ut mexikanska gästarbetare och teaparty-rörelsens rop på lägre skatter och mindre statsutgifter är uttryck för samma globala högervridning som i Europa.

När människor upplever problem som de etablerade partierna inte vill eller klarar av att ta itu med då öppnar man upp för extremister.

Lärdomen från övriga Europa visar att det inte spelar någon roll hur mycket man fördömer eller försöker bekämpa extrempartierna om man inte gör något åt de upplevda orättvisorna och problemen.