Startsida / Inlägg

Hur går fulla krogar och kris ihop?

av Wolfgang Hansson, Aftonbladet

ATEN. Först ser vi det som ett bevis på att krisen verkligen slagit till på allvar.

Krogen i Plaka, Atens populära gamla stad, ligger i stort sett öde trots att klockan snart är nio på lördagkvällen.

Grekerna har uppenbarligen inte råd att äta ute längre.  

Priserna är något lägre än i Sverige. Min mixed grill kostar 15 euro och efterrättskakan 4 euro.

En bozouki-spelare klinkar förstrött fram Theodorakislåtar på sitt instrument.

Efter en kvart går de enda andra gästerna i lokalen.

När vi gör oss redo att beställa in dessert börjar det hända saker. Gästerna strömmar till. Snart finns det nästan inte ett enda ledigt bord i lokalen. Fat med mat bärs in, vinflaskor korkas upp och sorlet stiger.

De flesta gäster verkar vara lokala greker. Vi ser inte en enda utländsk turist.

Så mycket för den krisanalysen.

Häromdagen sa Italiens premiärminister Silvio Berlusconi att det är fullt på restaurangerna i Italiens städer. Han sa det för att motbevisa talet om att landet befinner sig i en djup ekonomisk kris.

Om man applicerar hans synsätt på Aten hur ska man då tolka djupet i Greklands kris?

Nästa morgon tar jag en promenad bortanför den åtminstone något glittriga shoppinggatan med butiker som H&M, Marks & Spencer och andra utländska varumärken. Husen ser snabbt mer förfallna ut. Människorna är allt annat än tjusiga.

Längs några av gatorna pågår en informell loppmarknad. Män och kvinnor kommer gående med en shoppingvagn eller en tygväska med saker som de vill sälja för att dryga ut hushållskassan.

Gamla sladdar och kontakter. Prydnadssaker, fat och skålar. Porslinselefanter. Mest skräp rent ut sagt. Men skräp som i bästa fall kan ge lite mat på bordet.

Går förbi en stor inhägnad arkeologisk sajt från antiken som grävts ut med pengar från EU. Stora, fyrkantiga stenblock staplade på varandra. När jag vänder mig om ser jag toppen av Akropolis uppe på klippan.

Minnen från en svunnen storhetstid.

Det kan inte vara lätt att förena stoltheten av att vara uppvuxen i den moderna civilisationens vagga med bilden av dagens kris med dess skam och förnedring.