Med båda konventen överstökade är en sak väldigt tydlig.

Ingendera sidan har svaren på hur den ekonomiska krisen ska övervinnas.

När valkampen nu drar i gång på allvar har varken Romney eller Obama presenterat några nya konkreta lösningar.
De amerikanska väljarna är i samma situation som en sjuk patient som varit hos två olika läkare och fått två helt olika diagnoser.

Vilken medicin ska man ta? Vem ska man lita på?

Alternativen är tydliga men ingen av sidorna har övertygande argument om att just deras medicin är den rätta.

Mitt Romney vill få fart på ekonomin med skattesänkningar för företag och privatpersoner och genom kraftiga nedskärningar i amerikanernas redan tunna sociala skyddsnät. Låt marknadskrafterna verka och allt löser sig av sig självt. Men han har inte många konkreta bevis på att den taktiken verkligen kommer att fungera.

Barack Obama kan visa upp en räddad bilindustri som främsta merit efter fyra år i Vita huset. Han kan med visst foga hävda att han räddat USA från en ännu värre ekonomisk kollaps. Men arbetslösheten biter sig envist kvar över åtta procent. Någon klockren plan för hur han ska lyckas skapa miljontals nya jobb har inte Obama.

Istället kryddade han sitt tal med vaga löften om att det blir bättre bara han får fortsätta. Bara han får mer tid.

Så även om väljarna står inför ett ovanligt tydligt val så har de inte mycket vägledning.

Testa en helt ny medicin och hoppas att den funkar.
Eller ta den gamla vanliga och tro att den i det långa loppet ska bota sjukdomen.

Därför kommer valet att handla väldigt mycket om vem av Romney och Obama som verkar mest trovärdig. Just nu är väljarna helt delade. I opinionsmätningarna är det dött lopp mellan Obama och Romney.
Båda har fått ny energi av partikonventen men ingen av dem går därifrån som en klar vinnare.

Trots att jag var på plats på republikanernas konvent i Tampa men följt demokraternas i Charlotte på avstånd så känns entusiasmen och passionen mycket mer påtaglig hos demokraterna. De som tror på Obama gör det helhjärtat och mer reservationslöst. Även om huvudpersonen långtifrån var på topp. Det är lite illa när ex-presidenten Bill Clinton överglänste Obama.

Romneys kärna är mer ljummen i sin entusiasm över kandidaten. De tror inte hundraprocentigt på att han är rätt man eller att han kan vinna. Sånt kan fälla avgörandet på upploppet.

En sak lyckades dock Romney med på sitt konvent. Att formulera en slagkraftig och effektiv kritik av Obamas misslyckanden.

– Om Obama inte lyckats få fart på ekonomin på fyra år vad är det då som säger att han ska lyckas bättre om han får fyra år till, undrade Romney.

Samtidigt som han sammanfattade valet i en klassisk frågeställning för varje enskild amerikan; ”Har jag det bättre i dag än för fyra år sedan?”. En fråga även många Obamaväljare svarar nej på.

Alla vet att Obama ärvde den ekonomiska krisen, inte skapade den. Men det är han som suttit på makten i Vita huset de senaste fyra åren. Det är han som måste ta ansvar.

Obamas fördel är att han kan visa upp utrikespolitiska framgångar som bin Ladins död och ett avslutat krig i Irak. Hans repertoar är bredare än Romneys. Han är prövad som president. Romney en nybörjare.

Frågan är om det räcker den 6 november.

Mitt Romney har många miljoner fler i kampanjkassan.