Inget blod flödar. Inga bilder visas på de döda.

Det här är ett krig som förs i det fördolda.

Ett krig utan känslor och ansvar. Ett krig utan egna offer. Därför också ett farligt krig.

I dag ska president Barack Obama i ett stort tal lätta lite på hemlighetsmakeriet kringdrönarna och motivera drönarkriget. Dagen före talet erkände USA för första gången att man dödat fyra amerikanska medborgare i attacker med förarlösa flygplan.

Drönarna är rena drömmen för militären i vilket land som helst. Plötsligt går det att anfalla mål i främmande länder utan att en enda soldat behöver sätta sin fot där. Terroristledare kan avrättas och militärbaser attackeras.
Allt som behövs är några gps-koordinater. Sen sköter det förarlösa flygplanet, drönaren, resten.

Operatören sitter i ett annat land, kanske tusentals kilometer bort. Via en satellitlänk följer han drönarens färd på sina dataskärm och styr farkosten med en joystick.

Det är som att spela dataspel men den skillnaden att operatören här dödar på riktigt. Ett tryck på knappen och poff. Där miste x antal personer livet. Operatören har ofta inte en aning om hur många eller vilka.

Allt bygger på att underrättelseinformationen som föranlett attacken är korrekt.

Drönarna fick sitt genombrott efter terrordåden i USA den 11 september 2001. Plötsligt hade USA och övriga världen att göra med en fiende som inte var en stat. Al-Qaida hade förgreningar i flera länder och sedan 2001 har det blivit ännu fler. Hur skulle man föra krig mot en fiende som rör sig fritt över nationsgränser?

Drönarna blev svaret. George W Bush inledde. Barack Obama har upphöjt det till en doktrin. Under honom har drönarattackerna mångdubblats.
Officiellt får drönarna bara användas mot höga ledare eller medlemmar av al-Qaida ”som utgör en omedelbar fara för USA”. Så säger de regler som justitiedepartementet satt upp.

Verkligheten ser helt annorlunda ut.

Av de någonstans mellan 3 000 och 4 000 människor som dödats i de amerikanska drönar attackerna är nästan en fjärdedel oskyldiga civila. Av övriga är det tveksamt hur många som utgör en omedelbar fara för USA.
Eftersom drönarkriget styrs av CIA är det mesta hemligt.

USA ligger först men andra har redan följt efter. Israel och Storbritannien har tillsammans utvecklat drönaren Watchkeeper. Israel använde drönare i de senaste Gazakrigen och för att lönnmörda Hamasledare.

Drönaren har många fördelar. Den kräver inga soldater på plats i krigsområdet. Risken för egna förluster är lika med noll. De är förhållandevis billiga jämfört med vanliga stridsflygplan och de kan stanna i luften betydligt längre.

Men drönarna sänker också tröskeln för att inleda krigsinsatser. Eftersom riskerna är få är det frestande att använda drönare om man vill döda en fiende eller utplåna en byggnad.

Drönarna avhumaniserar kriget. Allt som syns är en explosion på en dataskärm. Inget verkligt blod. Inga verkliga offer. Krig robotiseras alltmer. Mångmiljardbelopp satsas på att utveckla drönarna. Snart kommer stealth-drönaren som inte syns på några radarskärmar. Helautomatiserade drönare som tänker själva. Vem kan i efterhand säkert vet vem som ligger bakom en attack?

Politikerna behöver inte oroa sig för den inhemska opinionen när inga liksäckar dyker upp på hemmaplan.

Drönarna skriver helt om reglerna för krigföring. Invändningarna är många. Men i praktiken spelar de ingen roll. Drönarna går inte att stoppa.

Det avhumaniserade kriget är framtidens krig.