Ryssland och USA pressar på och drar i alla trådar.

Ändå börjar man undra om det verkligen blir en fredskonferens om Syrien i slutet av månaden.

Tiden är på väg att rinna ut. Trots allt dödande verkar parterna inte mogna för ett politiskt slut på konflikten.

Fortfarande är båda sidor övertygade att de kan vinna militärt.
Det numera berömda filmklippet på en syrisk rebell som sätter tänderna i ett hjärta som han precis skurit ur en syrisk regeringssoldats kropp ger en fingervisning om den nivå av brutalitet som konflikten nått.

Inte ens i fantasin går det att överträffa bestialiteten och det totala föraktet för motståndaren.

Scener som den gör det ännu svårare att mötas vid förhandlingsbordet även om oppositionens ledare tog avstånd från handlingen.

Förutsättningarna är annars bättre än någon gång tidigare under konflikten. Båda sidornas främsta internationella uppbackare har tillsammans tagit initiativet till att sammankalla en fredskonferens. USA och Ryssland kommit fram till slutsatsen att ingendera sidan kan vinna konflikten militärt.
Det enda Syrienkonflikten gör är att spä på instabiliteten i regionen.

När USA utrikesminister John Kerry var i Sverige förra veckan lät han optimistisk. Den här veckan är han på väg till Mellanöstern för att bland annat träffa den del av den syriska oppositionen som stöds av västvärlden.
Målet är att konferensen ska hållas i Geneve i slutet av maj eller början av juni. Därför är det en smula oroande att inget datum ännu är satt. Det finns inte ens något som cirkulerar på ryktesbörsen.

Det får mig att tro att entusiasmen för att delta i en fredskonferens är begränsad, framförallt från oppositionens sida. De är rädda att konferensen bara blir ett sätt för diktatorn Bashar al-Assad att vinna tid.

Enligt uppgifter från Moskva ska Assad redan ha sagt ja till att delta och dessutom utsetts de personer som ska närvara. Själv kommer han inte att åka dit. Om inte annat för rädslan att bli utsatt för attentat.

I en sällsynt intervju den gångna helgen klargjorde Assad att han inte tänker avgå. Åtminstone inte innan de hållits demokratiska val.

Det är intressant att höra diktatorn tala om demokrati. Mannen vars familj styrt Syrien med järnhand i 40 år vill plötsligt att folket ska få säga sitt. I dagens kaotiska läge är allt vad demokratiska val heter en omöjlighet.

Intervjun med Assad blåser under oppositionens rädsla att en fredskonferens i praktiken blir ett sätt för honom att förhala ett maktskifte. Chanserna är mikroskopiska att en konferens verkligen skulle leda till konkreta och allvarligt menade fredsförhandlingar.

Ändå är fredssamtal enda sättet att få till en politisk lösning som kan få slut på våldet. Ett litet halmstrå i ett fält av blod.

70 000 människor har dödats i inbördeskriget. Två miljoner syrier är på flykt inom landet. 1,5 miljoner har flytt utomlands. Trots det extrema lidandet verkar stridsviljan ännu inte ha nått utmattningens gräns. Trots alla experters förutsägelser om att ingendera sidan kan vinna så tror parterna fortfarande på en militär seger.

Frågan är om ens Ryssland och USA har förmågan att tvinga fram en fred.