Forskaren Wilhelm Agrell. Foto: Stefan Jerrevång

Wilhelm Agrell hävdar att Breivik kunnat stoppas om inte säkerhetstjänsten varit så koncentrerade på ett annat hot.

I själva verket är hans slutsats inte alls hoppfull. Rentav deprimerande.

Det går inte att skydda sig mot ”ensamma vargen”-terrorister.

Willhelm Agrell, professor i underrättelseanalys brukar vara en försiktig herre. I sin färska studie ”Den svarta svanen och dess motståndare” sticker han ut hakan.

Han presenterade den inför en överraskande gles skara på Försvarshögskolan i Stockholm.

Agrell menar att det funnits en chans att stoppa Anders Behring Breivik från att genomföra sitt attentat i Oslo den 22 juli 2011. Problemet var enligt Agrell att den norska säkerhetstjänsten, PST efter 11 september 2001 så ensidigt riktat in sig mot islamistisk terror. Man var helt enkelt inte öppen för att se andra hot.

– Det kända hotet tryckte bort det okända. Man ville inte se den svarta svanen.

Som exempel nämner han en lista från den norska tullen där Breiviks namn fanns med. Han var en av ett antal personer som köpt material som kunde användas för bombtillverkning. Listan skickades till PST men där tog det tid innan den tilldelades en utredare. När det väl skett gick tjänstemannen på 10 veckors semester.

Innan han kom tillbaks så small det.

Breivik hade köpt åtta meter stubintråd.

Men vad hade hänt om polisen konfronterat Breivik? Det är inte olagligt att köpa stubintråd och den kan användas till annat än att göra terrorbomber.

Hade Brevik avstått eller hade han tidigarelagt sin operation? Finns det någon annan på listan som ruvar på liknande planer?

Ingen vet.

Hur vet man att en terrorist är terrorist innan han begår ett terrordåd?

Just däri ligger grundproblemet.

– I dag kan en enskild person åstadkomma så mycket mer skada än tidigare, säger Agrell. Tack vare internet, informationssamhället och modern teknik.

Även om säkerhetspolisen skulle ha en mer öppen attityd till olika hotbilder är det ofta omöjligt att upptäcka den ensamme terroristen i tid.

– Samhället ställs inför närmast olösliga säkerhetsdilemman, säger Agrell. Man kan aldrig åstadkomma reell säkerhet.

Vad Agrell i praktiken säger är att inget samhälle helt kan skydda sig mot terrordåd.

I ett antal fall har säkerhetstjänsten i Sverige, Danmark och Norge gripit in i förväg för att förhindra terrordåd. Då har man kritiserats för att ha agerat i onödan. Bevisen har inte alltid räckt till fällande domar.

– Hur man än gör blir det fel, säger Agrell.

Han noterar hur det för några år sedan presenterades en lista över länder där risken för terrordåd var minst.

– Listan toppades av Nordkorea. Ett samhälle som är ett koncentrationsläger är med andra ord det bästa skyddet mot terrorism.

Agrell utbrister i ett ”så vill vi ju inte ha det”-skratt.

Professorns tes är att vi inte får bli defatistiska, bara rycka på axlarna och ignorera hot. Men samhället får inte heller överreagera som USA efter 9/11. Man har byggt en illusion av säkerhet som sprack med Bostonbomberna.

Den tredje vägen är att hitta felet i systemet genom att hela tiden vara öppen för alla hotbilder. Att aldrig låta sig överraskas. Men samtidigt dämpa förväntningarna på total säkerhet.

– Vi måste acceptera att det alltid finns en kategori av okända hot som vi inte kan kvantifiera.

Så uttrycker sig en akademiker. Jag skulle forumlera det annorlunda.

Vi kan aldrig fullt ut skydda oss mot terrordåd.