I många år var Golanhöjderna varit en lugn krutdurk.

Fram till förra året hade inte ett skott avlossats sedan 1974 trots att inget fredsavtal finns.

Om svenska soldater skickas dit nu kan de hamna i direkta strider.

Området har blivit en bricka i det syriska inbördeskriget. Rebeller intog tidigare i år den enda gränsövergången i området men nyligen tog syriska regeringssoldater tillbaka den efter hårda strider.

Flera gånger de senaste året har gränsområdet beskjutits med granater från både rebeller och regeringsarmén.

FN-styrkan Undof har tvingats stänga flera utkiksposter och dra ner på patrulleringen. I flera fall har soldater ur styrkan kidnappats av syriska rebeller. ”För sin egen säkerhet”, som det hetat.

Följden har blivit att land efter land dragit ner på antalet soldater eller dragit sig ur helt.

Österrike har meddelat att man inte fortsätter därför att ”hoten mot soldaterna har nått en oacceptabel nivå”. Filippinerna lämnar. Kroatien har hoppat av. De enda som verkar villiga att vara kvar är Indien.

Ryssland har erbjudit sig att ta över hela fredsoperationen i Golanhöjderna men FN har av förklarliga skäl tackat nej eftersom Ryssland är en av Syriens främsta allierade och det land som förser Bashar al-Assad med moderna vapen.

Istället har FN vänt sig till Sverige, de övriga nordiska länderna och ett antal andra stater för att ersätta de länder som nu drar sig ur.

Israeliska tidningen Haaretz hävdar att Sveriges utrikesminister Carl Bildt ställt sig positiv till en förfrågan så länge det blir en helnordisk styrka.

I normala fall hade det inte varit några politiska problem att få igenom en sådan sak. Uppdraget hade i praktiken varit helt ofarligt.

I det nya läget är situationen en helt annan.

Om svenska soldater åker till Golan är de hotade på flera sätt.

* De riskerar att bli träffade av korseld när rebellerna och de syriska regeringssoldaterna skjuter på varandra.

* Svenskarna kan bli ett mål i sig om någon av sidorna försöker dra in Israel i konflikten.

* Soldaterna löper risk att bli kidnappade av någondera sidan i det syriska inbördeskriget för att den vägen tvinga fram eftergifter från omvärlden.

Man ska inte överdriva riskerna men de finns här på ett helt annat sätt än före inbördeskriget i Syrien.

Undofs uppgift är att bevara vapenstilleståndet mellan Syrien och Israel. Israel ockuperade Golanhöjderna i kriget 1967. Syrien gjorde ett försök att ta tillbaka området 1973. Sedan 1974 råder vapenstillestånd.

Ett av de mest stabila vapenstillestånden någonstans i världen. Undof har haft ett lätt jobb. Både Israel och Syrien har varit måna om att inte bryta vapenvilan.

Jag var själv på den syriska sidan för ett antal år sedan och promenerade runt i de sönderbombade städerna. Vi såg över till den israeliska militärens vakttorn och FN-styrkans utkiksposter. Det var ödsligt men inte särskilt spänt.

Israel annekterade Golanhöjderna 1981. Sedan dess har runt 20 000 bosättare flyttat in i området.

Golanhöjderna är strategiskt viktiga eftersom de utgöra högsta punkt i området och bara ligger ungefär en timmes bilresa från Syriens huvudstad Damaskus. För Israel finns ett annat viktigt skäl att vilja behålla området. En tredjedel av landets färskvatten kommer härifrån.

Men om det någonsin ska gå att få till ett riktigt fredsavtal mellan Israel och Syrien måste Israel lämna ifrån sig hela eller delar av Golanhöjderna.

Fast just nu är alla former av fredssamtal långt borta.