Talibanerna och USA enas om att inleda förhandlingar. Några timmar senare dödas fyra amerikanska soldater i en talibanattack.

Det kunde ha börjat bättre.

Ändå tycker jag det är både rätt och nödvändigt att tala med fienden.

Talibanerna står för en tolkning av islam och ett samhällssystem som de flesta av oss i väst ser som avskyvärt. Åren 1996 till 2001 hade de tillfälle att i praktiken visa hur de vill styra.

Jag hade den tvivelaktiva förmånen att på plats bevittna hur dömda tjuvar fick sina händer avhuggna. Hur kvinnor misstänkta för äktenskapsbrott piskades offentligt.

Jag satt på en restaurang i Kabul när en man från den religiösa polisen kom in med en läderpiska och högljutt uppmanade de närvarande gästerna att sluta äta och infinna sig på bönestunden.

Jag besökte skolor där flickor undervisades i hemlighet. Varje gång någon knackade på dörren syntes skräcken i lärarinnans ögon. På kvällarna satt människor i sina hem i fönsterlösa rum och tittade i hemlighet på film och lyssnade på musik på låg volym.

Talibanerna står för en extremism och inskränkning av den personliga friheten som inte hör hemma på 2000-talet.

Men tack vare sin militära styrka och sin förmåga att genomföra terrordåd har de nyckeln till fred i Afghanistan.

USA och övriga västvärlden har under drygt tio år försökt besegra talibanerna. Utan att lyckas. Tvärtom verkar den extrema rörelsen bara ha växt i styrka.

Nästa år drar Nato tillbaka 100 000 soldater från Afghanistan. Nedtrappningen har redan börjat.

Tanken är att Afghanistans egen armé och polis ska ta över ansvaret för säkerheten. Inte ens de största optimisterna tror att de har en chans att lyckas.

Polisen är genomkorrupt. En tredjedel av armén deserterar varje år. Nya soldater måste hela tiden utbildas. Kvaliteten på armén är därför extremt låg. Den är dessutom infiltrerad av talibanerna.

När väst drar sig tillbaka är risken överhängande att talibanerna så småningom kan återta makten.

Enda sättet att förhindra det är att hitta en förhandlingslösning som ger talibanerna inflytande i ett framtida Afghanistan men utan att ge dem tillfälle att utöva några av de extrema avarter de visade upp före 2001.

Det har länge snackats om förhandlingar mellan USA och talibanerna. De pågick under en tid i hemlighet men avbröts av talibanerna.

Nu har rörelsen öppnat ett kontor i oljelandet Qatar. I går offentliggjordes att förhandlingar ska starta där mellan USA och talibanerna. USA har satt som villkor att talibanerna måste ta avstånd från al-Qaida, terrorrörelsen som de gav skydd åt fram till 2001. Skälet till att USA störtade talibanerna var att man gömde Usama bin Ladin, ansvarig för terrordåden i USA 2001 och vägrade lämna ut honom.

Talibanerna lovar i ett uttalande att man inte kommer att tillåta att några terrorattacker mot mål utomlands planeras eller styrs från Afghanistan. Den försäkran räckte för att USA skulle säga ja till att inleda officiella samtal.
Men ska man verkligen tala med terrorister?

Frågan har varit aktuell otaliga gånger genom historien. Något entydigt svar finns inte. Men i just det här fallet tycker jag det är helt nödvändigt.

Afghanistan har i princip befunnit sig i ett konstant krig sedan dåvarande Sovjetunionen invaderade 1979 för att rädda den då kommunistiska regimen. Det har inneburit ett enormt lidande för civilbefolkningen och har hindrat Afghanistans utveckling.

Fred går inte att åstadkomma utan att talibanerna är med på tåget. En fortsatt vägran att förhandla med terroristerna är detsamma som fortsatt krig och i förlängningen en stor risk för en ny talibanregim vid makten i Kabul. Då är det bättre att ge rörelsen ett visst inflytande som balanseras av andra politiska grupperingar.

Allt annat vore att likt strutsen fortsätta att stoppa huvudet i sanden.