DAVOS. Han nådde aldrig Vita huset men kämpar oförtrutet vidare för att rädda världen.

Al Gore tycker att världen kommer allt närmare en politisk ”tipping point”.

– Snart kan politikerna inte låta bli att agera för att stoppa klimathotet, säger han.

Det är en äldre och rundare Gore som dyker upp i Davos. Till finkostymen bär han ett par rejäla kängor. Ute har det kommit flera centimeter snö under natten. Och även om det inte är långt mellan lyxhotellen där de mest betydande delegaterna bor och kongresscentret så är det halt och branta backar.

– I morse fanns det fyra miljoner flyktingar på Filippinerna som saknade tak över huvudet på grund av en tyfon som bildades när havet var 3,6 grader varmare än normalt. På USA:s östkust lever människor fortfarande med verkningarna av stormen Sandy som bildades när Atlanten var fem grader varmare än normalt. Extremt väder har väckt vanliga människor till klimathotet.

Gore är förundrad över att världens länder fortsätter släppa ut tonvis med koldioxid som om världen hade ett avloppsrör rakt ut i rymden som tog hand om allt när sanningen är att jorden är ett slutet system och koldioxiden inte har någonstans att ta vägen.

Han pratar långsamt med sin anstrykning av sydstatsdialekt.

Trots alla svårigheter med att få politikerna att ta de svåra beslut som krävs för att möta klimathotet ser Gore en del ljusa tecken på horisonten.

– Priset på vind- och solenergi har nu gått ned så mycket att det i många länder är billigare att använda grön energi än traditionellt producerad el. Det innebär stora möjligheter att lindra klimatkrisen.

Ändå väntar Gore fortfarande på det avgörande ögonblicket, ”tipping point”, för när politiker runtom i världen ska inse att det inte handlar om antingen eller utan om att både möta klimathotet och få ekonomisk tillväxt.

– Jag förfäras fortfarande över det gap som finns mellan vad politikerna är beredda att göra och det som behövs för att få stopp på klimatförändringarna, säger han.