När jag i morse lyssnade på Ekots vinkling att vapenvilan i Gaza ”väcker hopp om fred” höll jag på att brista ut i gapskratt.

Hur kan man göra en så absurd tolkning av avtalet mellan Hamas och Israel?

Sanningen är ju att det hela slutade precis som det brukar.

Israel och Hamas kunde inte enas om i stort sett någonting. Därför enades man om att vara fortsatt oeniga men låta vapnen tystna för stunden.

Vapenvilan ger inte minsta hopp om fred. Det är bara en tidsfråga innan Hamas eller någon annan av de radikala islamistgrupperna i Gaza beskjuter Israel med raketer och israelerna till slut svarar med massivt våld. Det kan ta sex månader, ett år eller två år men var så säkra på att vapenvilan bryts förr eller senare.

Förklaringen är enkel.

Israel och Hamas har inte löst några av de svåra frågorna.

Hamas lovar visserligen att inte skjuta några raketer, ett löfte man brutit många gånger tidigare, men i vapenvilan finns ingen avväpning av Hamas. Vilket var ett absolut krav från Israel för att gå med på ett mer omfattande fredsavtal.

Israel lovar att öppna gränsen till Gaza för vissa transporter, bland annat byggmaterial för att återuppbygga de hus som totalförstörts av de massiva israeliska angreppen. Men man kommer inte att släppa på blockaden av vilka varor man låter passera som varit i kraft sedan 2007. Detta var Hamas främsta krav.

När Hamas i går kväll manade ut gazaborna på gatorna för att fira så var det för att få denna magra kost att framstå som den seger det inte är. Över 2 000 döda, varav majoriteten civila, 11 000 skadade och 100 000 hemlösa och det enda man eventuellt får är byggmaterial för att återuppbygga det som förstörts. Om nu någon är villig att betala.

Att framställa det som en seger är självbedrägeri i stor skala.

Reaktionen i Israel speglar mer realistiskt vapenvilans brister. Många israeler är emot den eftersom det innebär att hotet om ett raketregn från Gaza kvarstår.

Den här gången tar det kanske lite längre tid eftersom även Egypten, Gazas andra granne, och arkitekten bakom vapenvilan, tänker täppa till möjligheten för Hamas att föra in material till nya missiler. Militärregimen i Egypten ser Hamas som en gren av muslimska brödraskapet och är numera en lika stor fiende till Hamas som Israel.

Men erfarenheten visar att gränserna läcker. På ett eller annat sätt kommer Hamas, Islamiska Jihad och övriga att lyckas få in nya vapen som förr eller senare kommer att användas mot Israel.

Hamas grundinställning är fortfarande att den judiska staten ska utplånas. Hamasledaren Mahmoud Zahar var en av få som talade klarspråk i går.

– Vi kommer att beväpna oss och uppgradera vår arsenal i väntan på det kommande slaget.

Känns inte som en fredsförklaring precis.

Det bästa omvärlden kan hoppas på är en period av relativt lugn innan det smäller igen.