”Det här får aldrig hända igen”, är ett uttryck som ofta används av politiker när något riktigt hemskt har inträffat.

Problemet är att det där som ”aldrig får hända igen” nästan alltid händer igen.

Som båtflyktingar som fortsätter dö i rekordtal på väg till Europa.

För nästan precis ett år sedan omkom närmare 300 flyktingar när deras båt kapsejsade i Medelhavet, inte långt från den italienska ön Lampedusa. En tragedi som upprörde en hel värld. EU-ledningen reste själva till Lampedusa för att hedra de döda som fick en statsbegravning. Den svenske EU-kommissionären Cecilia Malmström var inte ensam om att säga ”Vi måste agera. Det här får inte hända igen”.

EU lovade miljoner för att via satelliter kunna upptäcka flyktingbåtar från Nordafrika innan de sjunker. Italien drog i gång operationen ”Mare Nostrum” där den italienska flottan fick i uppdrag att genskjuta flyktingbåtar långt ut till havs och antingen tvinga tillbaks dem eller rädda flyktingarna. Italien hävdar – förmodligen med viss rätt – att de räddat livet på tusentals flyktingar.

Men tragedierna har inte tagit slut för det.

De vackra orden om att ”det här får aldrig hända igen” klingar falska och ihåliga. Faktiskt så gott som meningslösa.

För de verkar inte betyda någonting. De är bara något som ansvariga säger för att det låter bra. För att visa att de blivit berörda, att de vill ta ansvar. Men väldigt ofta är det precis vad dessa höjdare INTE gör.

Av alla svarta år av flyktingdöd på havet så är 2014 det allra svartaste. Hittills i år har cirka 3 000 människor omkommit i sina försök att fly undan krig, förtryck och fattigdom. Det ska jämföras med de 600 döda vid den här tiden förra året. Året då de ansvariga sa att ”Så här kan vi inte fortsätta. Vi måste agera”.

De senaste månaderna har jag sett ständigt nya telegram dyka upp på min dataskärm. 23 döda när en båt välte. Nästan 400 döda när flyktingsmugglare medvetet sänkte en båt då flyktingarna vägrade flytta över till en mindre.
För att plocka två ur skörden.

Det är uppenbart att flyktingströmmen ökat istället för att minska. Att antalet döda mångdubblats trots att ”Mare Nostrum” räddat en massa människor.

I det läget säger Italien att de tänker avsluta sin operation eftersom den kostar drygt 90 miljoner kronor per månad och EU inte vill betala. EU ska istället starta en egen patrullverksamhet i Medelhavet i gränsorganet Frontex regi. Men ännu finns inga pengar. Medlemsländerna vill helt enkelt inte vara med och betala.

Detta sker samtidigt som Cecilia Malmström lämnar flyktingsfrågorna för att bli handelskommissionär. Hennes jobb går till greken Dimitris Avramopoulos. Han kommer direkt från jobbet som försvarsminister i ett land som gör allt för att stänga flyktingar ute. Det ligger nära till hands att anta att hans fokus kommer att ligga på att stoppa flyktingar snarare än att rädda dem från att drunkna.

Allting kokar ner till att EU helst av allt inte vill ta emot några flyktingar överhuvudtaget. Fästning Europa är det som gäller. Men ur pr-synpunkt är det inte bra för Europa om tusentals flyktingar drunknar när de trots alla hinder som EU ställer upp försöker ta sig in i Europa.

EU försöker få länderna i Nordafrika att stoppa smuggeltrafiken av flyktingar men med tanke på det kaos som råder i bland annat Libyen lär den vägen aldrig täppas till annat än marginellt.

Malmström och många med henne har föreslagit legala vägar in i EU för dem som verkligen har flyktingskäl. De ska kunna söka asyl i sina hemländer och slippa de riskfyllda resorna. Men eftersom EU vill ta emot så få så skulle det knappast få stopp på båttrafiken. Den stora massan skulle fortfarande tvingas göra den riskfyllda resan för en chans till en ny framtid i Europa.

Och då är vi tillbaka vid den tragiska olyckan för ett år sedan som fick EU-kommissionen att resa till Lampedusa och Italien att ge de döda flyktingarna postumt medborgarskap. Och en massa ansvariga att yttra orden ”det här får aldrig hända igen”.

Nu har det under hela året hänt gång efter gång. Antingen är det dags för politiker och tjänstemän att säga som det är.

– Det här kommer att hända om och om igen. Under de senaste 20 åren har minst 25 000 människor dödats på havet på vägen till Europa.

Eller att på riktigt göra något åt saken.