Valutgången i Storbritannien blev inte bara sällsynt spännande.

Resultaten är delvis helt bisarra och saknar i vissa fall helt demokratisk legitimitet.

Prio ett efter valet måste bli att britterna reformerar sitt valsystem.

Utgången har blivit politikens egen version av fotbollens ”Silly season”.

Många har de senaste dagarna ondgjort sig över effekterna i det brittiska systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar. Systemet innebär att varje valkrets är sitt eget universum. Den som får flest röster där vinner parlamentsplatsen. Övriga kandidaters röster kastas i papperskrogen.

Fördelen med systemet är att kandidaterna har en bra lokal förankring. Väljarna kan verkligen ställa dem till svars. Under de många decennier som landets dominerats av två partier, Labour och Tories, har valsystemet bidragit till att skapa starka majoriteter.

Men där är det slut med fördelarna. Nu ska jag istället ge en rad färska och skrämmande exempel från gårdagens val på hur systemet slår.

Främlingsfientliga Ukip har aldrig tidigare lyckats få en kandidat vald i ett nationellt parlamentsval. Att de nu får en plats kan därför tyckas som en framgång. I själva verket är det en demokratisk katastrof, alldeles oavsett om man sympatiserar med Ukips åsikter eller inte.

Ukip fick nästan 13 procent av alla de röster som avgavs i valet och blir därmed tredje största parti. Närmare fyra miljoner britter ha röstat på Ukip. De belönas med en plats i parlamentet. Inte ens partiledare Nigel Farage lyckades ta sig in. Han avgår som utlovat vilket kan innebära ett svårt slag för partiet.

Det skotska nationalistpartiet SNP har fått drygt 4,8 procent avrösterna. Inte ens hälften av Ukips. Ändå får de 56 platser i underhuset.

De Gröna får en plats i parlamentet. De har fått 3,8 procent av rösterna. Bara en procent mindre än SNP med sina 56 platser. Men Ukip som fått tre gånger så många röster som De Gröna får likväl bara en plats.

Konstigheterna tar inte slut där.

Det lilla partiet Democratic Unionist Party, DUP, på Nordirland har fått under 200 000 röster men hela åtta platser i underhuset.

Det är lika många platser som Liberaldemokraterna får efter sitt katastrofala val. Ändå har Libdems skrapat ihop över två miljoner röster. Mer än tio gånger fler än DUP.

Valsystemet är uppbyggt så att alla delar av unionen ska ha ett inflytande. I Skottland, Wales och Nordirland krävs det därför betydligt färre röster för att få en plats i underhuset. Vilket framstår som full rimligt. Men ser man till det nationella resultaten så blir det ett väldigt glapp i proportionerna mellan deras inflytande och övriga väljares.

Valet visar att Storbritannien numera har ett flerpartisystem. Om 7-8 partier på allvar konkurrerar om möjligheten att få en parlamentsplats så fungerar inte det nuvarande valsystemet. Det blir helt enkelt en parodi på demokrati.

Den här gången kommer det förmodligen inte att spela så stor roll i praktiken eftersom Cameron kan styra med en egen majoritet. Men för den demokratiska legitimitetens skull är det hög tid att inför framtida val fundera över hur man undviker de värsta avarterna.