Att följa det republikanska partiets process att välja presidentkandidat har ibland varit som att titta på en freak-show där kandidaterna överträffar varandra i extrema åsikter.
Märkligt nog vill republikaner överlag inte ha en högerextrem kandidat. Det räcker att hen är konservativ.
Inför de inledande primärvalen verkar kampen stå mellan gränslöse Donald Trump och Ted Cruz som normalt sett är så långt ut på högerkanten som det går att komma.
Men är det verkligen någon av dessa som blir partiets kandidat?
Svaret på den frågan kan vara nej om man får tro den mycket erfarne opinionsundersökaren Bruce Stokes från ansedda PEW-institute i USA. Jag träffade den traditionellt korrekt klädde amerikanen efter ett föredrag han höll på Utrikespolitiska Institutet om vad de amerikanska väljarna egentligen vill.
Enligt hans mätningar vill hälften av republikanerna har en normalkonservativ kandidat. Absolut ingen långt ut på högerkanten men inte heller någon som lutar åt det liberala hållet.
Därför var Stokes för några månader sedan beredd att slå vad med vem som helst om en middag att Jeb Bush skulle bli republikanernas kandidat.
– Mirakel kan fortfarande hända men än så länge finns inga tecken på att hans kandidatur lyfter, säger Stokes
Kanske kan Floridasenatorn Marco Rubio istället bli den som drar nytta av väljarnas hunger efter en ”normal” kandidat. Om nu inte Bush kan få fart på sin kampanj.
Precis som republikanerna enligt PEW:s mätningar inte vill ha någon extremist vill de demokratiska väljarna i gemen inte ha något liberal kandidat. De vill ha en mittenkandidat, enligt opinionsinstitutet. Vilket talar emot Bernie Sanders som utmanar Hillary Clinton.
– Sanders ses i USA som en hängiven socialist, säger Stokes. Någon sådan har aldrig blivit vald till president.
Men samtidigt ser det ut som Sanders äter in Clintons försprång i Iowa och i New Hampshire leder han redan i mätningarna. Om han skulle vinna de två första primärvalen kan han få en skjuts som gör att han kan hota Hillary Clinton även i primärvalen längre fram.
Faran med primärvalen är att de som främst röstar där är de hängivna väljarna vilket innebär att den som vinner nomineringen inte nödvändigtvis är den stora massans kandidat.
Årets valrörelse ses som unikt oförutsägbar av många experter. Kanske avspeglar det de ökade motsättningarna i USA. PEW:s mätningar visar att de åsiktsklyftorna i landet ökat markant under lång tid och just nu är större än de varit på väldigt många år.
PEW mäter regelbundet amerikanernas attityder i allmänhet. Utifrån svaren delas människor in i grupper. En sådan grupp är konstant konservativa, människor som på många olika frågor ge konsekvent konservativa svar.
I den gruppen får hälften av människorna sina nyheter exklusivt från nyhetskanalen Fox News, en även med amerikanska mått starkt konservativ och åsiktsdriven tv-kanal.
– Hur stora ni i Sverige än tror att motsättningarna är i USA så är det i praktiken ännu värre, hävdar Stokes. Den amerikanska befolkningen är ett djupt delat folk i nästan varje fråga.
En tredjedel av väljarna i respektive parti anser att det andra partiet är ett hot mot USA:s nationella intressen.
– Med sådana motsättningar i befolkningen är det inte konstigt att politikerna i kongressen har så svårt att kompromissa, menar Stokes.
Normalt brukar ekonomin vara den stora valfrågan. I år ser det ut att bli annorlunda. Terrorism och nationell säkerhet toppar alla mätningar som viktigaste frågan. Fyra av fem amerikaner anser att Islamiska staten utgör det största hotet, betydligt större än Ryssland eller klimatförändringar. Generellt anses republikanerna ha en större trovärdighet i frågor om nationell säkerhet. Men i ett läge när Trump ställs mot Clinton kan det vara tvärtom.
Mitt i allt detta refererande till opinionsmätningar kan det vara värt att påminna om det vetenskapliga värdet av mätningarna kan variera. Stokes berättar om ett opinionsinstitut som inför förra valet hade Mitt Romney som segrare i alla sina mätningar. Vilket i slutändan var helt fel.
Vid en närmare granskning visade det sig att institutet inte ringde upp några mobiltelefoner i sina mätningar. De missade med andra ord många fattiga och unga.
– Mätningen var korrekt utifrån sina förutsättningar men det snedvridna urvalet gjorde att resultatet gav en helt felaktig bild av verkligheten.
Återstår att se hur årets mätningar står sig.