Sällan har en modern ledare så tydligt talat om var skåpet ska stå som när Kinas Xi Jinping redogjorde för de nya pressreglerna i Kina.
Statliga media ska älska och skydda kommunistpartiet. Det blir svårare för utländska medier att rapportera från Kina.
Den som till äventyrs trodde att Kina skulle gå mot mer demokrati och frihet när Xi Jinping tillträdde 2012 får tänka om. Det faktum att han i sin ungdom tillbringade ett år som student i USA verkar inte ha grundlagt några demokratiska värderingar.
När presidenten besökte tre stora statliga medier i slutet av förra veckan lät han mer som DDR:s ledare Erich Honecker innan Berlinmuren föll.
– Allt som statliga medier publicerar ska genomsyras av partiets vilja, säkra partiets auktoritet och enighet, sade Xi. Media måste älska partiet, skydda partiet och stå nära partiledningen i tanke, politik och handling.
Kinesiska mediers existensberättigande är med andra ord enbart som propagandainstrument för kommunistpartiet och dess ledare, president Xi. Det gäller stora medier som Folkets Dagblad, nyhetsbyrån Xinhua och CCTV (Kinas ”CNN”) men även mer kommersiella medier.
Xi:s namn dominerar numera ofta Folkets Dagblads förstasida. En del av en personlighetskult som påminner om den kring landets legendariske ledare Mao Zedong.
Kina är en diktatur och kinesiska medier har aldrig varit fria. Men Xi Jinpings nya mediestrategi är extrem även mätt med kinesiska mått. Genomförs den fullt ut innebär det en återgång till Mao dagar då media var en ren propagandaapparat och landet inte tagit till sig några av kapitalismens attribut.
Varför sker den här åtstramningen just nu?
Sanningen är att pressfriheten befunnit sig på ett sluttande plan de senaste åren. Ett skäl till att tumskruvarna nu dras åt ytterligare kan vara Xi Jingpings oro över att kommunistpartiet är på väg att förlora stöd hos breda befolkningsgrupper.

Kinas kommunistparti har de senaste 25 åren haft ett oskrivet kontrakt med befolkningen. Så länge partiet levererar ett ökat välstånd till människor så är de beredda att underkasta sig partiets diktatorsfasoner och leva utan press- och yttrandefrihet.
I 25 år har partiets kombination av ekonomisk kapitalism och politisk kommunism lyckats nå en kraftig ekonomisk tillväxt. Flera hundra miljoner kineser har lyfts ur svår fattigdom på landsbygden till ett medelklassliv i storstäderna. Men det innebär också att de är mer välutbildade och svårare att föra bakom ljuset.
De senaste åren har tillväxtmotorn full förståligt börjat hacka. Inom partiet finns en rädsla för att minskad välfärd ska leda till social oro. Särskilt i kombination om hur partitoppar berikar sig.
Att upprätta total kontroll över media är ett sätt att hindra oönskad information att nå de stora massorna och därmed minska risken för att de ska vända sig mot partiledningen.
Kina har redan en mycket hård kontroll över internet med en gigantisk apparat som övervakar allt som publiceras på webben. Partiet inför nu också hårdare regler för utländska mediaföretag verksamma i Kina. Det ska inte längre gå att publicera innehåll på internet utan att det först har godkänts.
Om detta tillämpas även mot dagstidningar och nyhetssajter innebär det kraftiga inskränkningar i möjligheterna att rapportera från Kina. Som vanligt lämnar reglerna en gråzon där det är svårt att veta exakt vad som gäller.